Aftonbladet – 22 november 1838, sida 1

STOCKHOLM d. 22 Novembs. VEDERMÄLEN, EFTER HERR OÖFVERDIREKTÖREN ALMROTHS STYRELSE AF KONTROLLVERKET, En anmärkningsvärd otur synes förfölja d män, på hvilka den jordiska nådesolen i vår land utöfvar sin mäktiga attraktionskraft. In genting är väl naturligare än att regesingen samhällets storaicemtralkraft, söker förtjensten — förstås den moraliska — hvar den finnes, oc församlar omkring sig allthvad fosterlandet äge utmärkt och dugligt; ingenting betänkligare, ä! när detta församlande misslyckas. I en stat, der ,allenastyrandets prineip gäl ler, der man söker samhällets lycka i den oan svariges makt att efter beh:g stöpa och omstöpa inrättniogar, placera och deplagera per sonerna, beror adminisirationens framgång hel och hållet af denna persons förmåga att urskiljs och framdraga dem, som skola tjena den allenastyrande viljan titl verktyg. Väljer han väl för de högre generella bestyren, så kan han tryggt öfverlåta valet, för de lä re detaljerna, åt de män, dem han sjelf omedelbart placerat, emedan den ena dugligheten uppsöker den andra. År han deremot olycklig i valet af den cirkel, som omedelbart omger honom sjelf, så kan han, af redan anförde grund, vara? förvissad, att cirklarne utom denna, så långt maktens system sträcker sig, ej blifva bätue, utan snarare progressift sämre. Detta är cn så g:mmal och lättförklarlig erfarenhet, att allmänheten aldrig underlåter att omvändt, från qvaliteten af de ligre auktoriteterne. hemta anledning till vissa slutsatser angående qvalitsten af de hög:e. Dessa slutsatser anser man ännu säkrare då de grunda sig på qvaliteten hos en person, som utmöärkes af högsta maktens särskilda ynnest och förtroende. När man t. ex. har en erfarenhet, för hvilken vi ej behötfva gå långt tillbaka, att de fleste personer, som bekläda plat ser för våra embetsverk, i sina vigligaste värf ösfoljas af en viss otur, så drar man vanligen den slutsatsen, att de äro framdragne och avställde påsen punkt, der deicke äro på sitt räta ställe. En dylik slutsats lärer icke heller utcblifva med afseende på den otur, som träffat Öfverdirektören öiver myatoch kontrollverken Hr Almrothb. Att Hr Almroth verkligen må :äkaas till dem, som åtvjuta höga vederböramdes syoncrliga förrocude och, som man säger, få allt hvad de vilja, är uppenbart. Vi tala här ieke om de: förtr oende, han åtnjutit, alt begagnas tll juryman i vigsa för regeringen an; gelägnalryckfrihetsväl, icke heller om förklaringarna rörande den sf He prosten Ödman vid 1834 års riksdag remställda anmärkning angående utlåning af meiel vid Kongl. myntet, emedan ovisst är, på vilken sida förbindelsen i dessa fall vari; vi ala endast om Hr A!mroths ställning såsem