Aftonbladet – 20 november 1838, sida 1

tt och en på samvete: när man ser, huru de ständigt tages af andra hufvudtitlars besparin rgar m. m. för att lägga till utgifterna för krigs lig makten, ehuru under fredstid, oeh detta sket id I oaktadt man förutsett anmärkningar af Ständer nas revisorer emot ett!sådant hushållningssätt, hvad skulle icke hafva skett, om inga revisiome existerat? Svaret kan man finna i Gustaf III: och Gustaf IV Adolfs regeringar, som ej hade så stora ordinarie statsutgifter som nu, på lång när, men, blott för det att komtroller icke funzos, ändå bragte Rikets finanser i oordnng. Öfverhufvud kan en nation aldrig vara för sträng i sina fordringar å redovisning för och offentlighet vid statsmedels användande. Miss. bruk i detta hänseende böra, lika litet, som — l andra åtgärder genora hvilka formerna och konstiI tutionen öfverskridas, någonsin släppas igenom u3, I tan det allvarsammaste och ihärdigaste motstånd, vi jeller uttryck af ogillande. Man gör i detta afe seende ingen orättvisa om man antager, att all nmakt är böjd att utvidga sig sjelf, så långt det elär den möjligt. Ett missbruk i år, oanmärkt n lemnadt, blir kanske nästa år ett prejudikat, som åberopas till försvar för ett dylikt, och ett undantag från rättstillståndet i dag är redan of-ta i mergon en regel. -) Vi vete väl, att författareni dessa fall är af samItima tanka som vi, och det är således endast för Fe dt on re; 2 1u 8. m 2 Man må icke låta förvilla sig af det inkastet, att engelska folkets öfvertygelse och önskningar Iieke blifvit uttryckta af dess representation. -I Lagligen hafva de blifvit det; och regeringen -jhar ieke ägt antaga något annat, så vida hon -liecke tilltrott sig att höra nationen (take the sense of the nation) genom nya val. Vanligen har detta varit ett halsbrytande företag. tjOm det varit en aristokrati eller något :annat ;lintresse, som bemäktigat sig valen, så har detta lingenting ändrat i hufvudsaken. Felet har varit, att en på sin tid ganska ändamålsenlig och populär form fått föråldras, utan att blifva reIneverad. Men det säkra är, att, ehvad samjmansättning oeh valrätt representationen än får, så skiljer sig England aldrig från den hela dess författning genomgående grundsatsen, att regeringen är ett kollektift helt, som ingalunda kan bero af den varande monarkens tycken och nyeker för dagen, utan måste rätta sig efter nationens lagligen uttalade vilja. Då en nåtion endast långsamt ändrar opinioner, så uppstår härigenem en stabilitet i styrelseprineiper, som aldrig kem påräknas, der man vid hvarje regentombyte och oftare kan vänta ombyte i dessa tyeken och nyeker, i verkliga eller inbillade, enskilda interessen, som få gälla för statens intressen. Hvad Hr G. antyder, såsom en egenhet7i England, att, om ett kabinett skulle blifva kullvoteradt, finnas alltid inom oppositionen män skickliga att genast träda in i embetsutöfning, och att regeringen alltid sålunda kan hafva sin oafbrutna gång, detta har hittills varit en genhet för England, men håller just på att upphöra att vara det. Hvarje sannt representatif författning skapar ett sådant förhållande, en sådan tillgång på statsmän, som stå färdiga att mottaga styret, så snart de erhålla säkerhet, att det får föras efter deras öfvertygelse: I Frankrike är man redan hunnen ett godt stycke på denna väg. Man bör ieke vara kortsynt nog, att tro systemets utbildning till lika full ständighet med det engelska vara omöjlig blott derföre, att mechineriet i början stöter och skakar och icke vill med lätthet gå,. Hvilxen ny statsorganism har genast gått med lätt. het? Och hvem känner det ringaste :f Englands styrelsehistoria efter 1689, utan att veta, att ust fullkomligt enahanda svårigheter der i böran mötte ansvarighetssystemets utveckling? att letta först 60 å 70 år efter revolutionen stadsade sig sådant, som det sedan varit? att i början alldeles enabazda hinder deremot lades f hofintriger, kamarilla-inflytande och ett lika vitiskt skrik, som någonstädes, om prerogativets nelgd? Samma ömkliga skuggrädsla, som annortädes visar sig, der det konstitutionella systenet ännu ieke är utbildadt, rådde äfven i Engand då, nemligen att anse all opposition såsom Ivnastisk. eåcgam Stnartiek — Det ella hon