Aftonbladet – 20 november 1838, sida 1

hufvud kan härtill behöfva, och lemna di det, utan att sedermera vilja upptaga vår ti med sifferpröfningar, så vida icke något enskild å fall kommer till vår kunskap, der malversatio ;x I fremlyger. Men då vi gålunda frikostigt för s isett dig med det behöfliga, fordra vi, att di ölstyrer så, att wi äro nöjda dermed, d. v. 8 Jatt ärenderne gå i den anda och riktning, son vi gilla. Vi blanda oss ieke i enskildtheter men vi fordra, att det hela blifver öfverens. . Istämmande med statens mnaturliga politik och fl märk väl, med vir öfvertygelse, sådan den ut jtryekes genom våra ombuds pluralitet. Hvar. om ieke, så bafva de, som besörja ärenderna — och att detta ieke är monarken sjelf, det begriper hvarje barn — förlorat vårt förtroende, ihvilket om ett år skall visa sig deruti, att v lieke mera anförtro dem något. Vi vilja icke binda dina händer; men vi äga fordra, att den styrelse, som existerar blott för vår skull, icke Irörer sig i en ande rakt stridande mot den Istyrda nationens. De s. k. pura monarkisterne, d. v. s. de, :Isom älska enväldet, tycka, att häri ligger någonting förolämpande för styrelsen, ja för staten, och förebära, att all styrelse snart sagdt blir omöjlig genom en dylik kontroll. Det vore .Jimedlertid besynnerligt, om det skulle vara förnärmande och hämmande för en engelsk regering, att hon ser sig nödsakad att handla i enIgelk anda och icke t. ex omfatta ett för engelsk industri förstörande system, ieke sluta sig till makter, dem engelska nationen hatar, icke visa sig fiendtlig mot stater, dem engelska nationen lärt sig att älska, icke följa ett fritt näringssystem, om än nationen förklarat sig derför, eller tvertom! Detta tvång vore ju grufligt förnedrande! Det kan oekså ieke smältas af dem, som anse en regerivg just visa kraft och karakter förmämligast genom en ihärdig strid. med undersåtarnes sympathier och önskningar !n Vi måste här utbedja oss att få göra ett kort afbrott i förl. räsonnemang, till undvikamde af den misstydning, som en oeh annan säkert genast skall vara färdig att göra af den sats, han sednast framställt. Det ärZnemligen ett) faktum, som stödjer sig på den klaraste historiska erfarenhet, att denna eftergifvenhet, detta beviljande i klump, hvilket vi nyss vidrört, kanhända varit den förnväresta orsaken till de oerhörda migsbruk och det gränslösa slöseri med subsidier och sinekurer, det vill säga latmanslöner, hvars resultat blifvit den oerhörda stetsskuld, under hvilken den arbetande de-! len af engelska folket suckar. Utan detta illa! beräknade förtroende hade det ock aldrig Jyekats Englands aristokrati att använda en på flera konsilade sätt uppblåst, och, som numera, hela Engelska folket inser, falsk nationalkänsla att väpna hela massan af Engelska nationen till att partihat emot Fransmännen, ett folk, med hvilket Englands borde vara oskiljaktigt i intressen och sympathier, både för grannskapets skull, och för det folken i sjelfva verket öfverallt hafva amma iotressen och serskildt under revolutionens tid, då det gällde att bryta det sekelsgama förtryek, som hvilat öfver hela den stora mängden af nationerna. Det är väl bekant, att a personer ieke saknades, som äfven den tiden jökte tillrättrföra Engelsmännen, i afseende på leras sanna intressen; mer motpartiet,: nemlisen högadeln och presterna, som bälvade när le sågo kyrkans makt i Frankrike ramla, förtodo att underhålla passionerna oeh den skrånda i stort, som ligger i nationalfåfängan. Flale folket sjolf då varit i stånd att litet närme 8se till, hura dess penningar användes, så st ade det snart funnit, att oerhörda summor af su jeas skattebidrag bortkastades till utländska Nn nakter, endast för att John Bull, såsom Engeld ka folket plögar kallas; skulle fortlefva-i det nöliga och verldsliga fåväldets bojor. : sm 00 AA AA Mm a 2 OO Det är savnt, att en lagstiftande församlingslaf öreskrifter i afseende på statsmedels användan-ni e icke böra vara så minutiösa och småaktiga,h tt de icke skulle lemna det ringaste öfrigt åtist tyrelsens pröfning och verksamhet; men serim an på förbållandet i detta bänseende t. ex. illa verge, så befipnes det genast, ait Styrelsen! d) os oss har mer än tillräckligt utrymme inomjh: e af Ständerna utstakade gränser, det vill sä-jfö a inom hufvudtitlaroa, när man dertill lägger! so