Aftonbladet – 15 november 1838, sida 2

är det, att en införskrifven Engelsk arbetare ficnes här, 2om har emellan 5 och 6 Rdr pr dag, och som i arbetsskicklighet icke öfverträffar de Svenska arbetare, som heafv: en fjärdedel af hans aflöning. Mera lugno och ordentligen arbetare kunna svårligen finnas än här; men hvad trefne och belåtne beträffar, så tro vi detta bero på pekuniära förtjenster, och icko kan låta förena sig mad fattigdom och nöd. Hvad insändaren anfört om den såkallade dansplinen, är visserligen icka öfverdrifvet, utan tvertom. Att verkstads-styrelsen förbjöd oss att roa osz på den, som vi sjeltva och på vir egen tid uppbygt, längre än till kl. 10 vid nattringningen, hvilken icke, som Hr Kommerserådet uppgitver, existsarat sedan verkstadens första anläggningstid, utan bärjaido den först 1831 under Grefve Roaens disponenttid, förefö!l oss nog hårdt. Den ovilja, detta förbud, i förenizg dermed att varkstads-styrelsen icke ville 3tarbetirne utlemna de penningar, dem H. K. H. Ryska Storfursten vid sitt besök i Motala skänkt dem, ech hvilka först efter nära 3 månader kommo arbetarne till godo, förorsakade den i år oklädda Majstångens nedhuggning d. 415 Juli; dervid hurrades och skålar druckos för deras Kongl. och Kejserl Högheter, som have till följd de omnämnde första polisförhören; den 22 i samma månad bartbars Majstångom icko af några surrande, utan af de flesta arbetarne och hvarpå de sednare polisförhören följde, hvilka räckte icke en timma, som det heter i repliken, utan hafva de under förloppet af en månad med åtskillige afbrott blifvit fortsatte. Att Verkstadzstyrlsen kan ådöma sine arbetare böter å ända till 43 Rdr 16 ak. b:ko förefaller oss äfven högst besynnerligt, och såsom ett ingrepp i domaremagten, enär i Sverige icko existerar någon lifegenskap, och tre vi, att om Styrelsen ägde rätt ådöma penningeböter, den äfven kurde ådöma oss motsvarande kreppastraf, om vi icke kunde dem betala, och ansloges dessa böter ieke, som;det heter, till arbetarnes besparingskassw, ty denna var då icke ens påtänkt och stiftades först en månad deefter af an tjonsteman vid verkstaden, utan skulle de väl återgå till verkstadens egen kassa. Tvänna af de pliktfällde arbotirne stämde imedlertid Verkstadsstyrelsen inför liga demstol. Vid irhemtad kännedom härom uppkallades de till KemmerseRådet Santesaon, sem hotsde d.m med-skiljande från verkstaden, om ieke stämningen återkallades. Don ena af dem återtog då sin stämmning, men den asdrs fullföljde sin till rättegångens slut, då utslaget blef, att ham återfick sina böter och verkstaden ålades ersätta Rättsgångskestnadorna. Under Rättegången nekade Verkstadsstyrelsen nämnde arbetare ieke allenast arbete å varkstaden, utan ätven betyg, hvarpå han på annan ort kunde sökt arbetsförtjonst, och skulle han så!edes med sin familj fått avältas, derest icke hans kamrater gifvit hexom vett betyg om hans frejd eeh vältörhållande under dem tid ham varit här. Seoxskildt är Verkstidsstyrelsea stämd för ain åtgärd att noka homem arbew, utan laga skäl, då hin likväl bade kentrakt, sem tilllörsäkrade henom om ärbetsförtjenst i 5 år. Hvad de 2:ne Ångfartygens profsegling i midcommars baträffir, aå voro doertill icke de flesta arbetarne bjudne, usan endast 45 och således blott 14:dol af arbetsparsonslen Några arbetare råktde förlidet år att förorsaka om gammal skorstens kullfallande å en rvin af ett litet boningshus; för detta, som väl icke förersakide någon moxniska olägenhet, blefve em del skilda från verkstaden och en del fick vidkäxsas betydliga ponningseböter. — En arbetire åksde, vid utzåendet från ott näringsställe, under det han väinrde sig om, föratt 2e hvem som tilldelade honom en kauff bakifrån, gifva en qvinnsperser. med sin mathomtare ott lixdrigt slags; och vi veta icke, huru han för dette kunde ådömas 5 R:dr Banko i böter. — Vi kunde uppgifva fls:a exempel på Hr KommerseRådets stränghet, så som att Hr KommerseRådet lit sin betjent så omenskligt handtera en minderårig gosse, för det han varit försumlig i skötandet af sin tjomst, och slutligen efter att hatva blifvit flerfalldiga gånger derför straffad, tagit sin tillflykt till em bonde i grannikapet, att nämnde barn i vansinre lopp sill skogen och kunde först efter några-dagars sökande återfinnas. Vidare är uppsatsen riktig deri, att flera arbetsra verkligen blifvit, vid antsgande af kontrakt, lofvade påökningar å timpenningen och amdra fördelar, som icke hållits. Mom vi vilja ieke tvötta lässren med uppräknandat af alla de skäl till klagan, som vorkligen förefinnas, utan slata vi med dex försäkran, att vi härvid icke varit ledde af något begär att öfverdrifva och endast eftor moget öfvervägande, efter vårt bästa förstånd ech vetide, kunninde vi våra upp: gifter, om så skulle påterdras, efter både Gudemlig och veridslig lag försvara. Metala verkstad dem 28 Oktober 1838. A. Thorson. Jansson. C. G. Petterson. Svirfvare. L. Svensson, E Jönsson. A. Albom. O:to Andersson. C. Holm. Petter Ericson, A. J. Molander. C. Arvidson. Filare. A. Styrlund. N. A. Corlson. Gjutare. Erinran.