STOOEHOLM d. 8 November. DEN NYA FÖRORDNINGEN ANGÅENDE STÅNGJERNSSMIDET OCH DEN GRÖFRE JERNFÖRÅÄODLINGEN. Hvem kan ännu hafva glömt, att Bergskollegium, på Kongl. Maj:ts befallning, uppsatte ett temligen fullständigt förslag till ny stadga för stångjernssmidet och den gröfre jernförädlingen; att detta förslag af den så kallade jernriksdagen gillades med en enhällighet, vida större än man hos denna genom intressets makt från samhället söndrade och inom sig splittrade korporation kunnat vänta, men att det icke förty förkastades på högre ort, och det derföre, att det anfördes stå i strid med den eljest så afskydda jemlikhetsprineipen, samt återförvistes till omarbetning och jemkning i enlighet med denna prineip; att i den vefvan den ryktbare Göran Svederus trädde inom skranket för att slå sig till riddare på det fallande förslagets bekostnad, upptog några redan förut framställda anmärkningar af liberal syftning, visade, att en mera radikalt genomgripande förändring vore den enda rätta, och förespeglade, att konungen skulle genomföra en sådan, vida liberalare än Bergskollegii, samt hastade derpå att låta förskrifva sig premier på, så att säga, hvarje tum Kongl. Maj:t behagade eftersläppa det band, som höll den ifrågavarande handteringen fängslad; att Bergskollegium under tiden ingifvit det på befallning omarbetade och efter de nådiga föreskrifterna, så vidt görligt var, lämpade förslsget samt slutligen att detta äfven blifvit tryckt ech utdeladt, så att de läng. tande idkarne kunde njuta det nöjet att för an. dia gången läsa om de friheter, som skulle komma deras handtering till godo? Efter dessa vidlyftiga förberedelser — de dessförinnan vidtagna oberäknade — har Regeringen ändtligen fattat sitt beslut. Det innehål ler visserligen ingenting af de förespeglade radi kala reformerna, utan framställer sig snarare så. som ett palliatif mot det bryderi, dessa förespeglingar förorsakat; men en förändring Mar lik väl skett, åtminstone i så måtto, att smidesrät ten blifvit något utvidgad — en lycklig slum; för herr Svederus, som härigenom kan till siff ran bestämma de premier, hans så kallade prin cipaler äro skyldige att erlägga. Att utröna hu långt denna förändring sträcker sig och hvilk verkningar den bör medföra, är afsigten me efterföljande betraktelse: Uti den så vigtiga frågan om fribet för kol handeln, eller skogsägares rättighet att till hver han vill försälja eller upplåta begagnandet af si na skogsprodukter, har ingen förändring blifvi vidtagen. Skogsägaren heror lika mycket sor förut af jernverket och den gamla ovissa häfde och — der hans skog ej ännu är för något jern verk tagen i anspråk — af primus occupan: JAllwå kan man genom uttagande af privilegium