Aftonbladet – 7 november 1838, sida 2

om rummet och hans kappa råkade fläkta om kull någre af korten. I sin vrede knöt Badin randen åt sjelfva konungen, som dervid sade ill det åtföljande riksrådet Seheffer: nJag undrar just, när den der markaitsungen en gång skall bli tam !, Tamhetens tid intröffade likväl för honom. Ehuru han, enligt rikskansleren grefve F. Sparres berättelse, ända till sitt 18:e år fiek fortsätta detta otyglade lefnadssätt, vaknade likväl småningom hans förnuft och besinning, och den vilde gossen och ynglingen blef en stadgad, from, välvillig, vänfast och pålitlig man. Drottning Lovisa Ulrika hyste till bonom ett nästan obegränsadt förtroende, och han rättfördigade det äfven genom en tillgifvenhet och trohet, som bestodo hvarje prof. Ett hevis derpå gåfvo drottningens sista stunder. Då hon år 1782 låg på sin sotsäng, på Svartjö slott, hennes sommarresidens, kaliade hon Badin till sig, befallde honom sadla sin häst, rida till staden och, bakvägen öfver Ladugårdsgärdet, begifva sig till Fredrikshof, samt ur en sekretär, i hennes kabinett, taga alla der befiatiiga papper och uppbränna dem. Badin verkställde punktligt detta uppdrag. Vid hans återkomst ull Svartsjö var hans välgörarinna redan död. Gustaf III, som fiek kunskap härom, tillfrågade Badin, om det var sannt? På hans jakande svar sade konungen förtörnad: ,Vet du väl, svarta menniska, att sådant kan kosta ditt hufvud?, — Det är i ers moaj:ts råld,, svarade Badin; ;men jag har ej kunnat göra annat, än verkställa min drottnings befallning, På Gustafs vidare frågor omtalade Badin, att alla papperen uudergått samma förödelse, oeh att ban ej läst något enda. Gustaf var likväl för myeket högsinnt, att länge kunna vredgas på troheten och redligheten. Han glömde sålunda snart sin förtrytelse öfver det felsiagoa hoppet, att få lära känna sin mors hemligheter, hvaraf många angingo siaten, samt erinrade sig endast, att Baiia varit hennes trogue tjenare, omfattade honom derföre med sin ynnest och betalte till honom den aflidnas skuld. Det är nemligen märkvärdigt, att drottningen, som så mysket gynnade Badin, likväl aldrig tänkt på att betrygga hans framtid. Detta var hennues son förbehållet, som förlänade bonom för sin lifstid tvenne hemman på Svart:jö och äfven lofvade honom ett hus i staden, hvilket löftes fullordan koenungens död likväl hindrade. Han gaf honom jemväl titela af assessor, men hvilken Badin aldrig ville bära, säigande åt dem, som kallade honom så: ,Har du någonsin sett en svart assessor? Han hade remligen på hofvet vänjt sig att tilltala alla menniskor, utan afseende på stind och ålder, med det förtroliga du, och derna vana var, af allt hans barndoms sjelsvåid, det enda han bibshöll. Tvärtemot hvad man bordt vänta af Badins uppfosiran, eller tvertom af den brist af all sådan, hvari hans barndom förflutit, hade han efter hand samlat åtskilliga kunskaper och fat: tat smak för läsning. Denna utgjorde hans käraste sysselsättniog. Som tidsfördrif besökte han ordenssällskaper, hvilka äro så väl beräknade att sysselsätta de sysslolösa och att uppfylla eljest tomma hufvud med inbillade djupsinniga tankar och forskninger. Om Badia icke egentligen kunde kallas ett tomt hufvud, var kan dock utan all verklig sysselsättning, och som hvarje menniska likväl bar behof af någon sådan, kastade han sig på ordenslifset. Hin sieg högt i frimureriet, hvars uniform hau bar, och som på ett sällsamt sätt stack af mot hans svarta ansigte, hans ulliga hår och lilla runda, bjulbenta figur; harm var derjemte ledamot af alla andra dylika stiftelser; men detta nöje blef honom slutligen förderfligt. Då nemligen den beryktade Boheman skulle inrätta ITilumnater-orden, å:og sig Badin enskaffandet af la dertill hörande tecken, attributer och dekorationer: Boheman landsförvistes likväl; order, som lärer varit anledningen till denna stränga åtgärd, blef ej af, och de betydliga kostnade:na föllo på Badin. Detta medtog en ansenlig del af hans förmögenhet och förmörkade mysket utsigterna för hans ålderdom, Hars glada lynne löfvergaf honom likväl icke, ks litet som hans goda helsa och vigh-t, hvilken sistnimada egenskap ingen skulle hos honom förmodat, som såg hans korta, skefva ben. Han sfled år 1823, i en ålder af ungelär 70 år. Badin hade varit tvenne