Aftonbladet – 5 november 1838, sida 1

REVY AF TIDNINGARNA f för den förflutna veckan. Några af de öfriga tidningarna hafva unde; Iden förflutna veekan afhandlat ett par ämnen. I dem tiden ej medgifvit oss ait förr än nu upp: taga, men hvilka äro alltför maktpåliggande, at någon af pressens organer bör kunna förbigå dem med tystnad. Det vigtigaste af dessa ämnen angår hvad numera tyvärr ieke börjar räknas till någon sällsynthet, en ny förtydning af tryckfrihetslagen, dea för godtycket besvärligaste af våra grundlagar, emedan den, utan att innehålla några direkta garantier emot maktens möjliga missbruk, likväl genom den lemnade rättigheten åt den enskilde, att offentliggöra allmänna verks och j myndigheters handlingar, lemnat en utväg öppen, att åtminstone öfverlemna de styrandes och domaremakters åtgärder åt allmänna tänkesättets domsrätt. Föreskrifterna i detta fall äro så tyd liga och omfattande, att det ieke var lätt att krirggå dem, och ett sådent försök i större skala kan endast tänkas såsom den yttersta kedjelänken i förstnämnde system, att småningom tillintetgöra i verkligheten all den inflytelse på makten från folkets sida, som ifrån början åsyftades med de konstitutionella kontrollerna på papperet. På det läsaren i möjligaste korthet må fatta sazamanhanget af den sak, Bvarom är fråga, torde det böra återkallas i minnet, att Herr JV. F. Dalman år 1834 ingick till Statskontoret med en b-gäran, att. med stöd af den räit tryckfrihetslagen lemnar, få i Statskontorets arkif afskrifva eller låta afskrifvs, eller mot lösen utbekomma en del af de för ssmwma år dit ankomne hondlingar; att Stitskontoret, såsom ett vil. kor, fordrade, att Herr Dalman skulle närmare hestämma, hvi!ka handlingar han önskade afskrifva; att Herr Dalman då uppgaf, att, han önskade afskrifva de kungabref, som ankommit till Statskontoret, rörande dispositioner på 3:e och 8:e hufvudtitiarna ; att Statskontoret likväl vägrade detta, under den förevändningen, att sökanden borde serskildt specificera ämnet eller datum på hvart och ett af de dokumenter, af hvilka afskrift önskades; och att Herr Dalmar ingick med en klagoskrift häröfver till Herr JustitieOmbudsmannen, som deröfver ipford ade Statskontorets förklaring, Ai denna förklaring fick Herr Dolman då del, för att afgi!va påminnelser, men her sedermera, ända tills nu, ej kommit ut follfölja saken. I stället ingiek Herr Dalnan pyligen, sannolikt i den genska paturliga ankan, att Siatskontoret ender de sedermera örflutna trenne åren torde hafva litet närmare övervägt beskafferheten af sitt afslag, å nyo ill Statskontoret med em annan ansökning, att å i decs arkif afskrifva, eller mot Josen erhålla ufskrift af, alla de till Statskontoret ankomna wursabr:f för år 1837. Men han mötte icke eller denna gång bättre lycka: Statskontoret saf gamma svar som förut, att han borde serskildt uppgifva hvad hvarje bref argår, och Herr Dalmen har, på grund häraf, begärt, att få sin degan återupptagen af Herr Justitiecombudsmanen, på hvars embetsåtgärd det nu beror, buuvida dessa tilltag å Statskontorets sida skola å passera opåtalda, Herr Dalman hav väl redan i sin egen tiding, Dagligt Allehanda, temligen tydligt och dart, för hvar och en, som vill se och förstå aken, — och detta är ieke svårt — ådagalagt, uru rälttsvidrigt Statskontoret förbållit sig vid