Aftonbladet – 1 november 1838, sida 2

OM ALLIANSTRAKTATEN MELLAN SVERIGE OCH RYSSLAND ÅR 1812. (Forts. från gårdagibladet.) Den ) kommer oss att för en god stund stanma i vårt lopp för att anstalla några betraktelser öfver värdet dersf att Norska folket fått sin a erkänd. För att rätt uppskatta dettz, måste man erinra sig, att i civilisatiosen ingå tvenne hufvudkrafter, den negativa och den positiva. Den negativa uherrskar och befaller, (den är som man säger, mycket pos ivn) och kallas makt, samt yttrar sig genom sammanhållandet af de individuella krafterna till ett helt; dena positiva bevarar den menskliga frihetens helgd, framkallar och utvecklar dess väsendtliga inren. Detta iore är dyrkan af det heligsn och om denna gör sig gällande i samhället, måste makten eller den regativa kraften blifva det heligas organ och tjenare. ) Den positiva kraften kallas derföre frihet och när man djupare uppfattar dess betydelse, kulturs. Att det samhälls) Läsaren benagade erinra sig att förf. här införes I talande. j ) Det är en kristlig pligt att skyida förfsttaren fr n missförstånd eller förtydnivg, och vi vilja derföre försöka er explanation af hans ord. Ied positiv kraft i samhället förstår han ut:n trvitvel den opinion, oller id, som genomtränger ett helt folk och drifver det att arbeta och utveckla 2ig i en viss riktning. Denneajkreft är alltid gifven derigenom att samhället antages existera för att verkliggöra mensylighetens ändamål, och den yttrar sig mer eller mindre starkt i folkats siräfvande till detta ändamål, alltsom folket mer eiler mindre allmänt och tydligt känner och erkänner dess tillvaro. Den regitiva kraften eiler makten åter är ixgenting annat än regeringsmaktan, ett medel för det Zndamål, samhällskraften sträfvar att uppnå. Skilnadem melan båda kam bäst upplysas genom exemplet af en febrik. Arbetarna haiva der kraften, och denna anväsda de, emedan da inse att do hafva ett ändamål, något som de skola frambringa, och när de använda den, så frambrivga de ock verkligen något. Fabriksherra åter har val makten och bsfaller, men detta frambrisgar ingenting, och kan så!edes ej kallas kraft. Det ordnir likväl arbetarno, och ordning är, som man säger arbetets häfstång, ch derföro kan febriksharim äfven, om men så behagar, sägas vsra en kraft. Det besyrcI reriiga i färf:s terminologi uppkommer således derI igenom, att hon k:llsr dst kratt, som icke är det, I d v. 8. som ingenting frambivgsr. Uå förf, lärgre I ned eäger stt negetiva kraften stunjiom har öfver teget ölver den positiv:, är v I dutta så att förstå, atcf.briksberm ellar o:drivgsmennon stundom kan förrycka hela arbetst och befalla arbetare, som semlsts för att smida plogtilar, att i stället virka pomponer eller klippa passpoiler för iv:et till hans drängar, alldeles som de asistiska folken tvingas att i stället för arbetot på sin iörädling och sitt välstånd arbeta på matexixlier för. sjoltherrskarans nöjen och iustresor. AG SÄA NIE ON