Aftonbladet – 29 oktober 1838, sida 2

Det förhåller! sig med Svenska Minerva, i hänseende till vederbörande, likasom med vissa trotjenarinnor hos privata; när de hunnit blifva gamla i huset, så taga de sig stundom frihet att brumma litet på husbondfolket och säga dem rexrt ut, att de burit sig rasande åt i den eller den saken. Detta sker dels af gammal vana, dels ock stundom för att gifva sig litet vigt; men ehuru besvärliga de härigenom emellanåt blifva, bibehållas de likväl derföre, att derag bistånd är säkert att påräkna när det verkligen gäller. Eit sådant prof på nit för sina patroner har Minerva äfven i Lördags visat, i anledning af de tvifvel, som blifvit uppkastade, huruvida Kämnersrätten kan fästa något afseende vid den skrifvelse, som ryligen! dit ankommit ifrån Er Justitiekanslern Nerman,! med Registratorns i Justitiekanslerseembetet kontrasignation, och hvari det förmäles, att Kongl. I Maj:t, till svar på Kämnersrättens underdåniga hemställan huruvida åtalet mot den Röda boken, skulle upptagas, skall lemnat den föreskriken, att Kämnersrätten hade Tryckfrihets-! lagen att följa. Så väl detta blad som flere andra tidningar hafva erinrat, att, enligt regeripgsformen, nyssnämnde skrifvelse ieke är Kongl. Maj:ts svar, emedan Hr Nerman änru icke är vorden, åtminstone i synlig måtto, Konung i Sverige, samt icke en gång rätter föredragande för dessa slags Justitieärender, samt meddelandet således helt och hiliet saknar de kriterier, som Regeringsformen föreskrifver, så kan denna skrifvelse af Kämnersrätten icke betraktas annorlunda, än såsom om hvilken annan som helst hade fått det infallet att berätta för Kämnersrätten huru saken blifvit afgjord; så mycket mera som Justitiekanslern ieke har någon annan beröringspunkt med domstolarne, än att han kan ifrån dem infordra handlingar och förklaringar, samt ställa dem under tilltal inför högre domstol, om de förgått sig, men icke lemna dem några föreskrifter till efterrättelse. — Emot dessa anmärkningar har nu Minerva uppträdt till den grundlagsvidriga procedurens försvar med ett följande argument. Hon invänder mnemligen, natt Konungarne i nSverige ieke brukat korrespondera med några ,underdomstolar uian låtit sina bud och befallningar komma dem tillhanda på andra sätt; natt detta, i allmänna frågor, sker genom bref till Hofrätterna, som derefter om innehållet I utfärda s. k. universaler till sina underlydannde; men att detta ej var limpligt i förevarande kasus, som var en speciel fråga, Hon påstår vidare, matt något Kongligt bref rill Junstitiekanslern ej behöfdes; att Konungen kan, om honom täekes, gifva denne embetsman I skriftliga befellningar; men att Konungen näfven kan gifva honom, om han är i konseljen ntillstädes, muntliga befallningar, hvilka tjena, friske mindre än de förra, till ofelbar efterrätj tel:e.n Uii den ena af dessa punkter, nemligen den, att konungen kin gifva sin justitiekansler j både muniliga och skriftliga befallniogar, har Minerva rätt; men huruvida dessa befallningar skola tjena till ofelbar efterrättelse, beror derJemot på omständigheierna. ÅArgå de sådana lämnen eller å!gärder, som höra till Justitie kanslerens embete, så har hon också rätt i Iden punkten: det är då hans ovilkorliga pligt att fullgöra dem, dock alltid på sitt eget ansvar och såsom updrag från konungen till en j utöfning af embetet, men Konungens handling upphör då i och med sjelfva befallningen, och I Justitiekanslerens vidtager om2delbarligen derefter. Angår befallningen åter sådant, som icke tillhör Justitiekanslersembetets göromål och han ändock åtager sig att utföra den, så visar I detta endast, att han är okunnig om gränserna för detta embete, men en sådan okunnighet å bans sida kan icke förbinda domstolarna att Jaf honom emottaga föreskrifter, som det lalldeles icke tillhör honom att meddela, Sådant jär icke allenast ej domstolens skyldighet, men -lieke en gång dess rätt, emedan den måste veta och urskilja, att den endast af behörig person I mottager befillnipgar. Nu är det redan vi-isadt, att icke Jusiitiekans!eren är rätter kontra-isignant af Konungens beslut i sådana mål, som det ifrågavarande, och siledes än mindre kan i göra sig ensam till organ för det:ia beslut utan 12 wira att dot arsa. ir med ungafgr Ila