m I Din älskare är hela ditt if: du bar gifvit ho mn Ioom ditt bjerta, han vet det: dina jungfralig irena kyssar hafva sgt honöm det många gån ger! Han känner sitt välde öfver den svag niqvipnan, men han har respekteret sin slaf oskuld och öygd, den elirdige, för att fordr ll laf hesne ett ännu större offer, ett brott ... -JOcb Clementine skall lyda, ty utsn hennes äl skare gifves för benne ingen sällhet pi jorden ojoch henpucs älskare hbotor att öfvergifva homn: aj för alltid, om bon lärgre vögrer uppfylla han: I förfirliga fordriogare. il Hvad vill han då, hvad begar hen ef henne! i — Din onkel, säger han en afion vid aefskea det, din onkel je mnar dig 1900 ecus i hemgift; de är icke nog, Clementine. -— Värd shusze! Hvyita Hästen är till salu: det kostar 40,080 frames; vi måste åtminstone ha hälften och det straxt. — Och hur skola vi få dem? frågade Cleimentine med en orolig blick på sin trolofvade. — Huru vi skela få dem? Det är just deri Syärigneten ligger. Din onkel har egendom, men den juden lär icke sälja en smula för vår skull; hen skulle kunna låna upp pengar, men der för aktar bin sig nog, han skall ieke en gång gå i kauwon: jag är säker härpå, jag har noga tänkt på deita, och, som du vet, då han segt nej, den tjurska len, :å är det segdt. I — Men vidare? — Vidare? —— vidare ktöona vi icke räkna I på din onkel. . . så länge han lefver. — Nå väl, min älskade, sade Clementine, som icke fattade hans mening, låt oss då icke räkna på honom, utan afstå ifrån värdshuset. Afstå derifrån? . . . Vet du hvad du säger? Afstå derifrån? Men jeg säger dig, att utan detta värdshus blir det intet af med vårt giftermål. Min far skall icke ge sitt samtyeke, Hör mig, Clementiäe! Du älskar mig ju? — Åek min gud, em jag älskar dig! ech jdetta kan du fråga! — Åh ja, jag var sikor derpå: wår körlek skall bli oss en svighet af lycka och sällhet! . Hur gammal kan han vare, din onkel ?: Vid denna fråga, så oförväntad, så främ) mande för de ljufva känslorna hos en körleksdrucken älskarinna, greps Clementine af en fei berrysnirg: hon darrade i bela sin kropp och hennes bjerta sammandrog sig våldsamt . . . .! Hon började kan hätäda ana . . a I — Min ork:el, sade hor sluiligen, är femuj fem år. I — Inte mer! . . en man af hans fysik kan lefva tetti år ill; kan man ieke bli rasandet Vi äro då redsn gsimlal . , . du en gammal juogf.u, hvad ijenar då arfvet ill? . . . GCiementine, du har förtroende till mig, du har i ju det? .. . Nå väl, hör mia plan. Ms Derpå, sedan kan sett sig omkring, för att i förvissa sig att ingen hörde dem, underrättade han henne med låg röst och efter åtskilliga s omvägar, att hennes onkel lefvat nog, att man 1 måste skaffa honom ur vägen medelst gifi. Cle-1 nentioe ville uibiyta i bittra förebråclser och r sålunda lindra sitt tryckta bröst; men tårarma s qväfde hennes röst, och mader tie miauwier låg f hon, känslolös för allt, afsvimnad i armarna på s sin älskare, som med kyssar försökte återkalla !vw henne till sig sjelf. En väldig lod tårar utgöt ig slutligen från hennes ögon och den olyck-!t iga kunde andas friare. Hon ville tala, men !t rernes älskare tllslöt hennes mun. 4 — Jag vet hvad du vill säga, yttrade hen, s nen det är omödigt: allt är afgjordt, det måste d ske, annars farväl, farväl för alitid 1 Ib Öeb red dessa ord räekte pidingen åt den hb llför svaga Mickan ett papper, som innehöll dets ztala giftets Dr stård att lingre moistå sin älsc kares hotelser oöh böner, mottager hen im äl a et utan att se derpå och gömmer det instinkt1 nässigt i barmen. d Hvilken förfärlig matt föfjde icke på detta upp:räti le! En stindig skaknivg oroade Clementines d ömn. Skräckfalla drömmar afloste hvaramdra; ti rinande lik, hiskliga spöken, onkelvs i svep-m ing höljda kropp! hvilka sönderslitsude profs: om den olycklige hade stt genomgå, innan da-rt en röjde sig på fästet. Och likväl framhärdar fel e hon i sitt beslut: det var priset för kemmce! ftermål och, som jag ssgt, Clementine tiskaIb e med passion. Följande dagen var en Söndags; Clementize ) ar just sysselsatt med att bjilpa pigan dukaj RER R SSR OA Ba FUM