allvalladal qi KINA, 53a vad ALVER INCUICTN UL dess vppnoående vara det, och vi känna intet verksammare sådant, än att vinna våra bustrurs och beras deltagande, och att bilda deras förstånd för kännedomen om deras rättigheter och pligter, ty med brist på kunskaper äro de ofta de fruktansvärdaste hindren för mannens pa-: trioiska ansträngningar, hvsremot de, utrustade med kunskaper, skola bli dess starkaste buudsförvandter. Läsen derföre med edra hustrur ech barn, talen och undervisen dem i politik: och moral, låten dem, så mycket möjligt är, taga del i edra tidsfördrif, och de skola snart! lära värdera edra bemödanden och dela edra! känslor mot ert fäderneslands fiender. Så undervirade, skola edra hustrur icke söka öfvertala Er, att vid valen emottaga föraktliga mutor, edra söner skola försmå att bära tyranniets livr och edra döttrar vara dubbelt skyddade: mot de faror, hvarför de fattigas birn vanliger äro blottställda. Till slutet vederlägger adressen den beskyllnivg, att 2rbetsförevi. gen endast åsyftade egennyttiiga ändamål, sträfvade efter egen makt, och genom sina bemöde:nden endast ville vinna något för sina ståndsklkar. Alla tänkande och förstårdige mäns biträde, hvad ståad de än måtte tillhöra, vore Förenin-! gen välkommet, och dess stora ändamål är förbättrandet af alla dess medborgares samfundsbelägenhet. Må de rika icke tro, att vi hysa! afsigter, som äro fiendtliga för deras rättigheter, eller hota det borgerliga samfundets frid och en-; drägt ; vi söka tvärtom förskaffa hvars och ens. lif och egendom större säkerhet och bereda en! ökad helgd åt alla de inrättningar, som kunna tjena till befordraude af menniskornas lycka;! vi eftersträfva blott den andel i vårt Jands in-! stitutioner och förvaltniog, som vår flit och vår; nyttiga verksamhet förtjena. Måt:e således dej arbeande millionerna inse sitt verkliga intres! se och sins emellan bilda föreningar, och må de, som redan bildat sig, uppmuntra sig till: ihärdighet genom känslan sf sin pligt mot :nhöriga och Fäderneslandet-, j En proklamation från de fattiga till sina li! kar! Den kan aldrig åsyfta annat, än plundring: af de rika, än våld mot de bestående aukioriteterna, än öfveräindakastande af hela samhillsinrättningen! Och möten, utiysta endast för de fattiga oeh bivistade af hundra tusentals sådans, hv.d kunna väl deras följder blifva annat än våldsamheter, cxcesser af alla slag, vilda orgier, mord, plundring och sköndligheter! Så. lärer utan tvifvel mången faderlig regeriog ut-; ropa, och möjligtvis skuile på något ställe dess fruktan kuona2 besannas, Dessa foderliga rege-: ringar bafva hitills merändels behandlat defat-. tiga, om icke sisom djur, åtminstoue såsom tanklösa barn, och derigenom beröfvat dem förmigan att på egeu hand uppträda i handling sisom menniskor. De hafva undanhillit dem: biidningeas och tankeodlingenz välgerningar ; de Ba derigenom hindrat dem från all vara att täuka, och det bör då ej förundra, om deras första försök dertill skulle böra vitne om denna evana, om de skulle röja afund mot de bättre lottade, hvilka åtnjuta 2lla samhällsinrättningens fördelar, och om de skulle kunna köpna hat mot detta samhälle, som sjort ingenting för dem, men fordrar allt af dem. Nå väl, huru visar sig detta förhållande i Englacd: Vi sel 300 000 iittiga samlas för att öfverlägga, icke om anropande af den allmänna barmhertigheten, i icke om tillställandet :f något dryck:slag, än! mindre om rågra våldsamheter, utan om poli tiska rättigheters ernående på laglig väg, om! befästandet af landets lugn och välfärd, genrorn erkännandet af alla dess innevånares medborgerkga rätt och menniskovärde. Hvarföre begås der ingen oordning, hvarföre äga inga tumultuariska uppträden derstädes rum? Jo, emedan! dessa 300,000 menniskor verkligen käona sig vara menniskor, emedan de hafva ena försmak , af friketen, och hon för dem ej är en aldelcs: evan dryck, hvaraf blott de första dropparna berusa, och emedan den fysiska makt, ce könna sig äga, beherrskas af ett förstånd, som bildningen börjat upplysa, och af känslan utaf samhällsbandets nödvändighet. Och en adress från. dessa fattiga till sina likar, hvarföre uppmanar: den icke till arbetets bortläggande, till den råa styrkans användande, till egendomens delring? Jo, emedan rättvisans känsla är en instinkt i: hvarje menniskobröst, nedlagd af sjelfva natu