Aftonbladet – 27 oktober 1838, sida 2

Åtskilliga andra blad hafsa redan i korthet nämnt om ett af Kongl. Kommerskollegium ryligen åt boktyskarea L. I. Hjerta meddeladt patent å åtskilliga af Fransmannen Daulå uppfunna förbättriogar i konsten att afgiuta stilar eller trädgravyrer uti stående former, eller, som det med den tekviska termen benämnes stereotypera. I anledning häraf tillåta vi oss meddela några närmare upplysningsr sngående detta ämne: Dels i anseende deriill, att den betydligaste kostnaden vid ett arbetes trygkning består i sättniagen, dels oskså derföre, att vid mycket stora arbeten stilarne slitas betydligt såväl genom nötnicgea mot papperet, som genom fläggcingen eroellanåt uti sina s. k. faeh eller lådor för ry uppsättning i ett annat ark, så stt skriften i bö jan af ett sådant vidlyftigt arbote kan vara alldeles ny, men i slutet deremot utnött, har det i lingliga tider brukats, att för sådana verk, som tid efter annan fordrat nya oförändrade upplagor, såsom biblar, psalmböcker, lagverk m. m. begagna ståcnde stilar, det vill säga, alt hafva ett så stort siilförråd på en gång uppsatt, som åtgått för hela verkets tryckning. Men ett sådant stilförråd kan redan endast för ett större a beie, t. ex, bibeln, uppgå till ett så betydligt kapital, att det ö!fverstiger de fleste enskilde boktryekares förmåga, och formarna upptaga dessutom ett förfärligt utrymme, Deita lirer först hafva ledt till försöket att afgjuta xtilarne i tunnare plåtar, 2f samma metallkompositioa d. v. s. bly och antimon tillsammans, och sådana slags plåtar, vanligen formade till lika storlek med hvarje sida, är det som kallas stereotyper. Dessa plåtar apteras sedan på derti!l inrättade träklotsar och härmed tryekes såsom med vanlig stil. Det vore för vidlyftigt att här ingå i en detaljerad beskrifning på den redan länge könda, vanliga stereotyperingsmethoden, som bestir i att först afforma stilarne i en gipsmassa, hvilken fjutes öfver dem och sedan med en kran nedsänka formen i en dertill serskildt för ändamålet inrättad gjutpanna, som är fylld med smält stilmasra. En sådan beskrifning finnes redan någorlunda omständlig i Lördagsmegasinet för mstlidet år tillika med en dertill hörande plench, Vi vilje här blott nämoa, att de, som gjort mest för stereotyperingskonstens utveckling, äro förlöggarehusen Hir Jules Didot PAind samt Firmin Didot et fröres i Paris, och näst efter dem, den bekante Tauchnitz i Leipzig, som stereotyperat nästan alla Grekiska och ULatinske suktorer samt ena mängd lexika, och hvilka hus ala ännu fortfara. Efter den method, som i deras offieiner och öfverallt annars hittills nyttjats, hafva 2 å 3 personer kunnat stereotypera omkring 25 å 30 plåtar eller 50 å 60 vanliga oktafsidor om dagen. Men för omkring ett år sedan uppfann en Hr Paule, som är föreståndare vid År Firmin Didots stereotypivrättningy S MN