Aftonbladet – 26 oktober 1838, sida 2

om åtalets fullföljd yppade åsigt, att den anmälde skriften innefattade förgripelser emot Hans person, kunde förleda juryn att fälla den anklagade, för att gå H. Maj:ts åsigt till mötes. Mot andra delen af Justitieombudsmannens åtal, som angår sjolfra saken, och bvaruti han lägger H. R. till last att ej vid ulampning af juryns utlåtande hafva anfört de skäl, hvarför H. RB. dömt Herr Assessor C. till ire års fästning oeh ej till två eller minsta antalet, genmäler H. R.: att sedan juryn i tryekfriheismål sig utlitit, något motiverande i sjelfva saken ej ör för domaren nödvändigt, men satt hvad motiveringen af valet mellan flere i samma lagrum uppgifoe, och till demarens pröfoing öf verlåtne straffgrader angår, lagstiftaren, plika litet semhan sjelf kunnat på förhand uppgöra några posiäva reglor och bestämmelser för utöfmingen af domarens pröfningsfrihet i dylika fall, skunnat af domaren äskea, ce veller nigorstäides föres skrifvit, att, sedsn frågan om aon ank:agades brottslighet, och mot hvilket lagbud han felat, blifvit behörigen konstaterad, domaren, i afseende å sjelfva straffillämpoingen enlist det gifna ligrummet, skulle anföra och utveckla bestämda orsaker, bvarför han, vid en åtgärd som onekligen ankommit på hans fria badömande, wtiöfrst detta ansorledes äm på det enda sättet, att stadra vid den ligsta straffsraden, eller nödgas försöka, att med egenskap och giltighet af domstol, till granskving uppdroga en framställning af särskilde omständigheter, hvilkas förutsatia tillfällighet och ob-stimdhet just utgjort grunden dertill,j att vppskattningen af de sammas vigt blifvit avförtrodd till domarens lurskiljaiog alienan; att domaren i tryckfrihetsmil ej äger yttra sig med något biträdande eller ogillande af juryns beslut, utan allenast öfver formen oeh vilkoren för ett red:n gifvet och bestämdt stwaffbud af sådan boskaffenhet, att det ianefatiar flera ansvarsgrader; att ett sådant motiverande ej är förenligt med vanligt domatelsbruk; att Justitie-ombudsmarren ofta sjolf såsom Hofrättsledamot ådömt högre ansvar än det lägsta, utan att uppgifra motiverna dertill, och att då Hofrättem för sin dom åberopat 3 f. 4 mom. Tryekfrihetslagen, jemfördt med 5 Cap. 1 6. Missg. Balken, så kan ej heller med fog sägas, att detta utslag är fästadt på godtycke, eller att det ju iek2 iunehållter er!orderlig upplysning angående sjelfva målet med dess nödige omständigheter. j j Förklariogen, daterad den 1 Okteber, ursäktar med ledamöternas tjenstledighet och bortovaro dess sena afgifvande, samt är underteckaad E, G. v. Rosen. Strieb. Ch. Landgren. C. M. Hindbeck. J. F. Hedåiblad. G. Siliverstråhle. J. EB. Jerström. G. Höckerberg. Mot denna förklaring, hbvsarur vi bland de många rediterna hoppas hafva uitagit det hufI vudsakligaste, framställer sg genast den anmärkning, att Svea Hoirätt elier rättare dess Hind beekska division, i afseende på första punkten, Iråkat försätta sig i en lagstiftares stillnirg för latt pröfva, hururida 1777 års bref vore i allI mämbet lämpligt — cj tillsmpligt — eler förenligt med vår legstiftving, bvadan Hofr. tagit I sin tillflykt till äfven de invändningar, som blifvit framkastade mot nämnda brefs lämplighet i fråga om åtal å majestälsbrott genom til eller muntliga utlå:elser, samt i afseende på den andra, jeller domarens skyldighet att motivera sitt val jaf flera till hans pröfoing öfverlåtne ansvarsgrai der, öppet avfört särdeles vådliga, och af våra I bäste jurister längesedan vederlagda grundsatser. Redaktionen har ifrån Hr Öfserste G. Montigomery blifvit anmodad icföra nodarstående. I anledning af N:o 62 (2:8) af fet Adertonde jAftombladet för i är, anhåller j:g, att i samma tid