ligade sista månaderne af året 1816 angående sättet för en menighets hörande i tillåtna ämnen. Det var visserligen icke den gången brist på sympati hos konseljen, att de af landshöfdingen yttrade åsigter icke blefvo gällande; men Hr Svederus torde kunna påräkna mera sympathi för sig, sina reser och tillgöranden, än Andersg Danielsson. Herr Svederus är säkert för klok att för sin stridshäst räkna på ntillräckligt nattfoder af söka palronera, såsom Minerva yttrat, och desse äro säkert för högsinnade att taga illa, om andra föda honom till deras tjenst, eller missunma dem avouerade klienten sådana små finangoperationer, som i första decenniet af detta sekel af den styrande och 1815 af de rådgifvande ansågos straffbara; men Ias. har velat tjena. Mr Svederus med svar på den framställda frågan, eftersom den ieke synes vara ställd uteslutsmde till Aftonbladsredaktionen; och han torde, i sammarhsng dermed, få till Er Svederus sjelf och andra vederbörandes eiterforskning venstalla, om Hr Svederus för den bergsbruksdkande mmenighetens sammankallande iskitagit föreskrifterna i 1816 års förordning eller om han, såsom de andra apostlarne äro pligtige göa, farit omkring i hvar gård för att genom räksing mtröna beloppet af sin tionde och genom ken skottskyldiges underskrift derå bereda sig ikerbet till dess, medelst smidesstadgans utfärlande, afradsdagen varder infallande. X. nt PR ANDA nn TAEYFEUNIETON KN SN TROND REP RP HU UU EN Ev