Aftonbladet – 25 oktober 1838, sida 3

8 EE 8 la fråga: mär var det väl någen djerfhet i at lig pberäknsa sig arfvode, Tål man emottagit et ruppdrag på grukd af fullnekt? är det s kel nen affär helt och hållet amzellan den som gif. eti ver och den som mottager fultmakten?, Fråi-gan torde få upptagas till besvarande medelst et ot! enkelt anförande af två händelser, inträffade d I den ena under en Cem gratie privilegio klanor) drad regents välde, — den andra under pu va aI rande, sälla styrelsesätt, begge alldeles lika ig beskaffade med den förevarande, med undintag sgaf de handlande personernas ställningar och för—! hållanden. sNågot sf de år, som närmast föregingo 1808 it!års krig, väektes fråga om lindring i roteringen ej j uti några af de nordligare länen i Finland, och -jen Lagman Antheli, som fått rotihållernes uppt-i drag att föra deras talan, fullgjorde detta, reil ste flera gånger tilll Stockholm oeb bivistade a! de för sakens utredande nödiga undersökningar kli Finland; men vederbörande landshöfding, (om -. man rätt minnes, Wibelius i Sevolax och Care;r len,) som kaqmmit underfund med tillvarelsen d -! en förbivdelse, uti hvilken de roteriogsskyldige, I under vissa vilkor, atfäöst till Antkell en bestämd I ganska måttlig afgift af hvarje rotoummer, gjorde derom zmmälan hos f. d. konusgen, som, högligen förtörnad öfver Anthells djerfhet att ni söka vände sig till enskild nytta chencerna a fen väntad reform i en för dem orten vigUng ekonomisk lagstiftning, en fråga, sams tjöicke innefattade någen enskild tvist, öfver-lemnade haudlingerse till dåvarande Justitie) kansleren, Rikedretset Grefve Wachtmeister, med ; befallning, att det betingade arfvodet, om det ,) blifvit erlsgdt, skulle genom Landshöfdingens försorg genast hos ÄÅnthell uttages och de reI teriogsskyldige återställas samt han i lagn ord(ning tilltalas. Bedan i början af åtalet blef TAnthell af Wasa Hofrätt suspenderad ech kade lutan tvifvel slutligen förlorat sitt domareembete, lom ieke 4808 års krig mellankommit. De hviIla ou i grafven, både den landifygtige kocoungen och hans allsvåldige minister, amen Hr Svaderus ken i sin väns, nuverende Justitie-karslerens arkif finna bevisen för denna tilldragelse. Nu en nyare easus! Vid riksdagen 1815, liksom de föregåemde och efterföljamde, har det : varit ett stående metionsämne för de talträngda och korttänkta, att iörstöra eller försvåra den så kallade gårdfariailmogens i Wenersborgs läm ; handelsfrihet. Det var ett fosierländskt verk, tyckte man, att, så mycket som möjligt, läggnf hinder i vägen för dem att sjelfva afyttra sina l Hillverkniogar, och BSiändernas, år 1818, tilll Kongl. Majpt framställda önskningar i detta fall 4 utgingo från en föga mindre repressiv åsigt. Ef-f ter riksdegens slut afreste desea häraders riks-!t dagsfullmäktig, Anders Darielssom, till orten och c framställde för sina förra kommitemter behefvet iv ait genom serskildt ombud bevaka deres talan, itf och söka afvärja bifall till Rikets Ständers ba-ir gäran, hvilket värf uppdrogs Anders Danielsson if mot bestämd, frivilligt åtagen ringa afgift afiy hvarje hemman, hvars innehafvare resrättigheten begagnade. Men dåvarande Landshöfdingen ill Länet, Baron Hjerta, fann, sannolikt på gifvrenh vink, det vara en djerfhet att söka vändell h R sig till aita ett regeringsförfogande, med dea skilnad, att Anders Danielsson lät betala! sig för att söka afvärja ett ondt, som redan syntes vara för hand, i fråga hvarem hans noggranna lokalkännedem kunde vara af nytta till upplysning, i stället att Hr Svederus söker deeimera bergsmäns och bruksägares inkomst, för att i ett allmänt ämne ytira en mening, som blifvit både framställd och öfverlagd af personer med mångfaldigt mera sakkännedem än Hr Svederi, tnderstödd äfven af den sammantagna eller samtagna visheten hos hans patroner och vänner på deres uppåt sträfvande bana. Baron Hjerta afsände till sin bror, dåvarande tillf. Statssekreterararen för finansäranderna, Hans Järtas föredragning en wumderd. anmälan, uti hvilken utttytkligen påstods ech ville bevisas, att Anders Danielsson lagt skatt och tonga på allmogen i orten döh att hans möten med sina kommittenter borde betraktas eisom budkaflers kringsändande. Denna anmälan, hvilken af lätt förklarliga erszker skäll blifvit med välbehag omfatiad både af föredraganden oeh kontr seljens öfrige ledamöter, remitterades till handläggning at Justitie-kanslören Grefve Wachtmei-r etaor tarm fana I fäöduanda af dd ndarae NN. 03. IN