Aftonbladet – 25 oktober 1838, sida 2

MIVIISIBUVL, SPIN BSUPFACISEUV it Uv SJURRIS VIP N a h iörhärdelse, än man borde väuta utat deras ålder. Efter inhemtade upplysning.r em de tilltalades lef-15 nadsomständigheter, befanns att Barglund redan sisomo minderårig blifvit på grund af Stadens KämnersRätts Utslag agad med ris för stöld och någon tid deref1 ter piiktat för fylleri samt varit under tilital för ef I verdådigt körande m. m., samt rörande Christan, att han, ehuru blott sexton år gammösl, varit icke min-In dre än femton gånger häktad af hvsrjehanda anlednicger, att hen vid särskildte tillfällen blifvit straffad för stöld, fylleri, tförtigande och förskingrando :f hittadt jg9ds m: m., utom det att han, åtskillige gånger tilltalad för brott, måst i brist al bevisning ställas på fri fot. Under dessas ledning var det icka underigt, att Lundborg sökte täfla med dem i förhärdelse. Med sturskhet och oblygt förskt besvarades under sörhören do till dom ställda frågor. Af densa andnivg samt då fogliga vsrningar icke visade sågon verkan, tillsade jig Polisbetjeni:gen, att genom aga söka tillrättaföra de anklagade, som alla börde lill den under ett eget namn här i hufvudstiden kända lösdrifveiiklass, hvilken på hamnoch torgplatser! iringstryker bland allmänheten och söker misstärkta s utvägar för sin bergning; mea något pinando tili be-f kännelse af brott kan så mycket mindre anses haiva!; egt rum, som Cbristan, Berglund och Lundberg den. gången icke vero tilltelade för någon viss stöld, uten fisthellre ställda till förhör för deras sysslolösa !l utestrykarde och för att förmås redovisa åtkomsten If st de utaf dem innehsfho penningar och varor, som i på goda skäl visserligen ansågs misstänkt och derom de tilltalade också för Polisbetjeningen och vid de serskildte förbören afgitvit olika och emot hvarannan 1 , f P k j rn I S i t ; stridande uppgifter. Jag medgifver, att jag med allvarsamhet och stränghet sökt förmå de ifrågavarande illa kände personer-j ne att visa aktning för Jag och öfverhet, mon omdömet öfver denna åtgärd torde betydligem mildras vid betraktande af ej mindre den ovanliga grad af va-j L 4 l nart och !örhärdelse, som utmärkte isynnerhet två af de tilltalade, än äfven deu tidpurkt hvarunder förhören höllos, då sturdeligen till mig inkommo anmäilsnden cm de mest djerfva inbrottsstölder och hvarjehanda brottsliga oordningar i staden, och då jag dagligen var öfverhopad at brottmålsransikningar, dej. Iflaste utmärkande hos en del af den lägre toikklasson . ett förakt för enskildta eganderätten och allmän ordning, sem ostridigt från den cffentliga makters sida fordrar allvarsam tillrättavisning, så vida raan icke ville att säkerhet till lif och egendem skall äfventyras och lag och samhällsordning kunaa fritt trampas: under fötterna. I öfrigt får jag till ledring för omdömet angåenda Christans ech Berglunds frägd ödmjukast bilägga af vederbörande tjsnstemin i Korg, Poliskammaren upprättadt utdrag ur diarierne för de tillfällen då AE inför ÖfverStåthållarsEmbdetet varit upplysning, att som jag trott mig böra meddela den upplysning, att Berglund och Lundberg, hvilka, eitor det do der tili följd af KämprersRättens utslig ställdes på fri fot med föreläggande att isom 14 dzgar skaffa sig laga tjenst, för 2 dagar sedan å nyo biilvit af Polisbetjeningen häktade för sysslolöst kringstrykande och delaktighet i olefligt tillgrepp. Efter hvad jag nu haft äran yttra, eger jag väl aulodving att hoppas, det Hr Justitiz-Canslerea täck! tes finma, att ifrågekomne emot mig inför KämnersRättea gjorda angitvolse ej är tför:jent af någon vidåaro åtgärd. Men som öettai sig sjelf ebotydiiga mål I kunuat genom förtydning af min atsigt och mitt handlingssätt väcka allmän uppmärksamhet, nödsakas jag! ädmjvkast anhålla, det ::r Justit ee Cans.ern behagade förordna laglig undersökning i ämnet. Stockholm den 23 Oktober 1838.: O. Huitberg. I Herr t. f. Polismästaren har således sjelf er-: : kärt, att basionaden verkligen skett på hans bea jfallning, men gifvit den namn sf aga, äfvensom han företett bevis, att gossarna Shristan och Berglund förut blifvit befaone med tjufnad., (Det har ock längesedan i detta blad varit anmärkt, att deste gjort sig illa kände; men Lundberg bade ieke gjort sig illa känd.) Deti låterstår således att utreda: 1:o Huruvida icke den undskyllan, som förklaranden söker deri, att gossarne ej voro tilltalade nför någon viss stöldn, betydligen förvärrar saken, i stället att förbättra den; 2:0 Att pröf-j va, huruvida ordföranden i en domstol har rättigbet att tilldela arrestanter kroppsstraff för i föraktligan svar, och om ieke beslutet derom då bör genom forrmmligt utslag med besvärshänvisning afkumnas; 3:o Huruvida befallningen kan (sägas bafva skeit för näsvishetens skull, då den j omedelbarligen följt på gossarnas vägran att bekänna; 4:o Huruvida den cmständigheten, att i Christan och Berglund voro illa kände, utgjorde ett tillräckligt skäl att äfven misshardla Lundberg, som ieke gjort sig illa känd, utan itvertom skall haft goda vitsord om sig. i Ranzsakningen, angående det at polisuppsyIningsmannen Eckerman begångna våld å Nor