Aftonbladet – 24 oktober 1838, sida 3

som lydde på följande sätt: Min son! Stränga pligter, grymma samhällslagar botzga mi iycksn att för Jig öppna min famn, men jag kan va sa öfver ditt öde utan att go mig tillkänna, och ia skall begagna mig af mina rättighet att beskydda di: donna helig: rättighet, som titeln af moder gitvar mig Jag vet att du är fattig, och att du sträfvar att för. värfva dig en ställning i samhället. Fortfar i dor ädla bemödande, Jag skoll aldrig öfvorgifva dig, och jig är rik och mäktig. Hvarje år skall du få er li. ka summa, som den jag nu skickar dig. Farväl min son! låtom oss hoppas, att Försynen en di sk krossa den skiljsmur, som reser sig emeilia 033. Denn2 dig, om han inträffar, stall blitva don !yckiigaste i min iefmad! Imedlortid insjuknade Rachels tante häftigt, och dar unga flickan blot nädsked att i största hast rasa till Carlsruhe, dit don goda tantenz lifliga önsksinger kallade henne. Frånvsron räckto i tran-e: vader, och kostide henne Frantzs hjorta, hvilket en annan kärlek beröfvade hanne. Ack! man måsta, till blygd för menstlighotsn, stå att det! fiones alltför många af dossa lätsionisa och flyktiga hjertan, hos hvilka alla iatryck, till och med de första, histigt utplånas vid minsta fläxt. En viss baron Woloack. som roinerat sig på aveli Berlin, had flyttat till Haidelberg raed sin d: EFroniz mötte Charlotta Wolbach på ena promoenzed, och blet kär i henae i första ögonblicket, liksom han titvit kär i Rachel. Baronen ech hans dotter sökto sin tiutkomst i intrigar; men det var andra föremål de esj hölda för sina Hedrägerior, än en fattig student, Frantz blef bortvisad temligen snöpligt, man hirs passion ägg:dos ännu mera deraf. i ; Då Rachel återkom från 3Carlsruha, var hannes ij första göromål att derom underrätta Frantz som icke kunde undgå att besöka henno. De hada knappt hannit säga hvarandra två ord, förrän belt plösligt jden gamle Splogman inträdde. Frantz förstod att I fiona sig i kinkiga ställningar. För att förklara sitt I besök, sade han till bankieren: I nJag hsr tagit mig frihstenästiga in, för att Zöpa jen lottsedel til Frankfurtska lotterivt, — Doön kostar tio floriaers — svarido Spiogman, — 92 här äro de. — Dor är lottsedela. Farväl mina harroln Jaden var slipad. Han förstod att lotteriet blott var en förevändsing; rodan hade han fattat vågra misstankar, och som han hade ott rikt giftermål i sigte för Rachel, villa han förskomma zllt, som kuande lägga hinder i vägen för denna plan. H;n bofall. te Rachol att ännu samma afton laga sig i ordning att återvända till Carlsruha; hon kastida sig för sia fars föttar, och bekände sin kärlek. Hvilken dårskap! utropadofgubben; en yngling som icka äger ett runstycka! Hvarkea böner ellor tårar kunde beveka matallhjert2t i den gamle judens bröst. Rachel återvända till Carlsruho. Mon dröjde der 44 dagar. Under hennes frånvaro blef Frantz så grymt afvisad af roken Wolbach, att han föll i en hättig förtviflan. För att göra slutpå en smärta, don han ej längre förmådda uthärda, beslöt han att taga lifvot af sig. Då han kom upp på sin kammare, för att vorkställa detta förfärliga beslut, fonn han för sig ott brof af Rachel, som begagnat sig afen resa, honnes far blifvit nödsakad göra, för att halt oförmodadt återvända hem Frantz använde brefvet att dormoad tända eld i ett kol, som höll på att slockna; tierpå lade hin sig. Rodan tyngdes hans ögonlock of an söran, som snart skulle förvandla sig till on eviz, då hastigt, midt i nstton, on glad och stominde musik skallade utanför hans fönster. Namnet :rantz ljöd bland fanfareruos dån, Studenten stog upp och öppnado fönstret: han var räddad. :; D3 hördos från alla håll ropet: Lefvo grefra Frantz voa Rosonthall,: Mea kom upp på hans kammara och undarrätt do honom, att han på Frankfurtska lotteriet vunnit det präktiga slottet Rosenthal, med undorligg:nd2 gods, hvarmed följda titolu af gretve och en inxtom:st af 200 000 franca, Frantz fana på sin kakoluga lottssdoln, sim vunnit, Dot är bosynnerligt, sado han, jagitycite, att hade andra numror. : I samma ögonblick Rachel triddo inom fadrens dörr, undar hans frånvaro, kom bokhållsrar a ett breffråa Frankfort, som tillkännagaf, att dAragningaa af lotteriet skott. Den gamle Spisgman hado för Pgen räkning tsgit huadrado lotter, uch bland dem var den, som vunnit. Rachol gick gonast upp på Frantas kammire, och utbytta dan lyckliga lottsedeln emot den, som den attige studenten i Ölvsrraskningsns ögonblick blifvit tvangen att köpa. Då Frantzs vännor gått, sodan d 1 fen 170 grefve Rosenthal mad lycköa gir, sados Rashel: Nu min väa är du rik; min fa: skall icke ängce växra att förena 088. Täask icke mera derpå — svarade !Frantz — kan az väl gilta mig med en Jadinni?, Ianan han uttalada dessa grymma ord, hido Yrintz eden blifvit straffad för sia trolöshet. Hana hufvud ar alltför svagt för att bära öfrargångan fån förviflim tili lycka, från elände till rikedom, fråa sjolfaord till alia Kivats hordlighoter, — — Gretva Frantz Rosenthal hads förlorat förståndet, Morgonen dorpå resto han till sitt slstt, i säll kap mod baron Wolbach och hans dotts, och van hörde 2odan icke vidare talas om dem, förrän 2 dag en stackars vansinnig anlända til Ioidslberg, öljd i trasor. Det var Frantz; som baroaan och ans dotter förjagat från hans gods, raed slla de forultster, lag och författningar kräfdo. Rachal, som ar sorgdrägt eftor sin far, mottog Frantz mad hala an olidio. denna passion insaf. sam Inaoooann fen 3ML