Aftonbladet – 23 oktober 1838, sida 2

-— ee a ec något lasiruze. (Insändt). OM SYMPATIER OCH RÄTTVISA I STATSFRÅGOR. Statstidningen har i flera nummer cite-at åtskilligt ur brochyren Jageas händelser, bedömde af en landimann, på ett sätt, som skulle åsigterna deruti vara öfverensstämmaade med Styrelsens egna, och man villej betvifla, att det så förbåller sig. Med förbigående af allt öfrigt, som i dessa citater kunde gifva anledning till anmärkning, vill man här allenast fästa sig vid ea thes, uti första notea af N:o 233, hvilken framför mycket annat karakteriserar Styrelsen, i fall denna tbes af Styrelsen hyllas såsom gruadsats, bvilket man bar skäl ev antaga, då dec annonecras i dess officielia blad. Den lyder ordagrannt så här: statsfrågor äro sympatier, efter vårt förm:nande, det opålstfigaste stöds. Sammanhanget, hvari den står, visar tydligen, att den rätteligen tolkas sålunda: ,BRegeringen bör i siarsfrågors behandling icke sympatisera med folket, eller dess representanier, emedan sådant vore det opålitihgaste stödn. Deraf följer således, att Regeriugen, när hon icke sympatiserar med mationen eller dess ombud, måste söka att vara impopulär, i strid mot folket, dess önskningar och intressen, måste sätta sig öfver och emot pllt hvad nationen begär. Men är det väl tänkbart, att en regering med sådsna grundsatser någonsin kan vinna mfolkets kärlek,, är det troligt, att hom i längden skulle bibehålla sin plats vid statsrodret? Eller hvar skulle hon söka sitt påltligaste stöd; månne utifrån, eller uti den beväpaade fysiska kraften inom sitt eget lanå? Man är så mycket mer villrådig att finna ett tillfredsställande svar på dessa frågor, som man allt hitills lärt sig att tro på en moralisk kraft, hvarförutan den fysiska är utan ändamål. Man har i historien tyekt sig finna, att i denna moraliska kraft, som icke är annat, än statsmakternas inbördes sympati, låg den säkraste borgen för nationens och dess regerings styrka och sällhet. Men, — torde Statstidningea och dess Mentor invända, — sympatien hos folket är så svårt at få rada på, emedan interessena korsa hvarandra, såsom man sett i frågorna om hållskjutsen, diligensiarättningen, skråförlttningen ete. ete. ete. Nå väl! mea vill msn uppriktigt, nog fioner man hvad man söker. Dessutom vore icke svårt att uppräkna en mängd af olika ämnen, mer eller mindre vigtiga, hvaruii nationalrepresentationen, — alla fyra ståaden gemensamt, — uttalat sin enstämmiga önskan och vilja, utan att dennr övskan bifvit af regeringen uppfylld. Mana tage för sig registren i riks-. dagsbesluten öfver Ständernas underdåniga skrifvelser, och se till, om icke mycket der finnes, som ej blifvit beviljadt. Ser wan åter på Kongl. Mz:j:ts nådiga propositioner, så upptäcker man lätt, att regeringen åt dem icke allenast önskat, men äfven, med högst få undan-! tag, funnit sympati hos Ståndens pluralitet. Denna sympati skulle Statstidaingen och Regeringen väl icke gerna vilja sakna eller bortresonera? Den skuile utan allt tvifvel varit och blifva äcnu större, måhända obegränsad, om Nationen rönt mer sympati för sina önskningars fulibordarn. Man anmärke icke, att Ståndens plaralitet ej är pålitlig såsom uttryck at nationens vilja och således ej tillräcklig, när representatiocen begär rågot af sin regering; ty sådana skrupler af pålitlighet och tillräcklighet komma ej i fråga, när Ståndens pluralitet lemnar bifall till Konungens propositioner, j Det är då klart, att det gifves tvenne sympatier; — en, folkets för styrelseas vilja, hvilI ken Statstidningen utan all fråga lär anse vara I cumbächg, en annan, regeringens för folkeis l övskningar, hvilken, efter samma tidaings lära, skall vara det opåltligaste af allt. I hvad mån Statstidningen häruti har rätt, känner en hvar, som något följer med händelsernas gång. Men vi vilje tillse, om det icke änvau gifves ett tredje slags sympati, 1: mligen Regeringsperson:lers för sin Konungs och sina egna yitrade åsigter. Åmnen ull upplysning härom felas icke. Man åtnöjer sig likväl tills vidare, att blott åbeIropa ett exempel, som ligger insändaren närPT I et a JA LI —— X Kn MJ