Aftonbladet – 10 oktober 1838, sida 1

UTRIEES. Kejsar Nicolaus och Hertigen af Leuchtenberg. Tidningarne hafva omtalat den särdeles uppmärksamhet och välvilja, hvarmed Kejsar Nieolaus bemött Hertigen af Leuchtenberg under sitt vistande i Minchen och lägret vid Augsburg. Ryktesvis hafva de äfven berättat, ati Hertigen skulle gå i Rysk tjenst. Detta lärer numera vara alldeles afgjordt, åtminstone påstås så med full säkerhet i ett bref från Mänehen, som läses i ett nummer af Leipziger allgemeine Zeitung med sista posten och är dateradt den 24 Scpiember: Om jag icke bedrager mig — heier det deri — så har äfven ni fått underrättelse om, att hertig Max a Leuchtenberg blifvit af kejsar Nicolaus inbjuden ait gå i Rysk tjenst. Saken är nu redan alltför bekant, för att behöfva serskildt omtalas. Likväl finnas ännu mårga, som hoppas, at hertiginnans af Braganza inflytande skall förmå henne3s broder, utt åtminstone uppskjuta afresan till Ryssland längre, än till fram på hösten Att Eugens son älskar kriget och brinner af begär efter ära, derföre är han visst ickao ati tadla, och at, då Frankrike är späradi fö Napoleoniderna, hvarje annat fält är honom vilkommet, kan icke förundra någon. Tager mar derjemte i betraktande den utmärkelse, som ve derfors prinsen af kejsar Nicolaus, som plägad ) kalla hoezom min son,, så ofta han talade til honom, så skulle man vara obillig (2), om ma I ville klandra hans böjelse att träda i en monacks tjenst, i hvars stater Napoleons storhe jför 23 år sedan funnit sin graf. Om prinsen: inträde i Rysk tjenst (Bajrarne och Mänchen synnerhet skola jalltid ogerna förlora honom jtalades fö Röfrigfredan i lägret vid Augsburg j såsom en afgjord sak. Men huru djupt dei ; känslan slagit rot inom armån och hos all i Bajrare, att detta steg inför allmänheten behöf