Aftonbladet – 9 oktober 1838, sida 2

Var det Cerföre, att Hr P, icke är på modet? åte instoae tycka vi oss hafva hört stycken sjungna med sämre röst och icke hittre föredrag någon gång högljudt beklappas. Man hade, genska välsetänkt, med et line digt ackompagnuement devna gång understödt bönen i första akten, hvilket också förskiffade der en handklappning, ex hylioing förmodligen egsad åt kompositionen. En stötesten för detta styckes uppförande under rärvarande period af iheaterns fattigdom är körerna, hvilka äro beräknade för massor och tagna i stor skala. Denna svårighet hade imedlerid för ullfället blifvit afhjelpt derigenom, ati flera af aktörpersonalens sujetter uppträdde deri, hvilket gaf dem en energi och helbe:, som de förut icke haft och betydligt ökade effezten. — Huset var, tyvärr, ieke alldeles fullt. Det är amfith:atern med dess pris ochdess mattor, som forifar att skräma bort folket, — Då vi här tal t om theatern, skall det kanske intressera läsaren at höra, det direktionen nu beslutat gifva äfven lyriska seenen någon repertoir; derföre säga vi iikvälicke: gifra de utfästa styekena, ty Fru Ivboms och Hr Sällströms sjukdom torde, i brist på audra binder, förbjuda det. Denna repertoir besiår af idel vyheter: Fra Diavolo (ämnad till Hr Sevelins alskedsreeet:) Don Juan och Figaro; hvarpå derefter lära följa, Figaro, Don Juan: och Fra Divalo, med mellarsier of Friskytten och Preciosa. — be —