Aftonbladet – 6 oktober 1838, sida 2

Ibland de många profven på lyekans ombytlighet i ordets egenteliga bemärkelse, har nyligen ett inträffat, som med skäl väckt mer än vanligt uppseeude. Hela hufvudstaden har säkert hört omtalas ett ungkarlshus vid Norra Smedjegatan, som i några och tjugu år, varit kändt såsom snart sagdt det gästfriaste i Stockholm. AÅsgaren deraf var en man, som förstod lefva oeh låta lefva, och hans slutna sallskap, hans sybaritiska middagar, hvarvid en stor del at våra högsta embetsmän och andra notabiliteter af alla slag läto de fina vinerna väl smaka sig, ej mindre än hans soirger och de ansenliga omsättningar, som lyekans gudinna, ofta gäckande de djupaste beräkningar, der vid det gröna bordet gjorde från en hand till en apnan, voro föremål för samtal och nyfikenhet i andra kretsar och omtalades af de oinvigde nästan såsom någon af sagorna utur Tusen och en natt. Men turen har vändt sig, och denne man har nu måst lemsa sin egen person till säkerhet för en obetdylig skuldfordran på några hundra riksdaler.