Aftonbladet – 6 oktober 1838, sida 2

Det har nu yppat sig, att med den i Svenska Minoerva höromdagen så mystiskt beskrifna hemgång skall, efter hvad det borättas, förhållit sig som följer: En grosshandlare här i staden, Hr U—-n, hvilken såsom ombud för en enkefru haft uppdrag att indvifva en uppsagd fordran å 2000 Rdr banko hos en annan borgare med betydlig rörelse, Hr --n eller fordra ny kaution emedan den förre borgersmannen aflidit, möttes af Hr --n vid förfallotiden med den förklaring, att den kautionist, som i stället skulle anlitas, vore bortrest och ej skulle återkomma på några veekor, samt att --n önskade vänta så länge, emedan han ej vore beredd att betala och för öfrigt ansåg sig känd såsom tillräckligt solid, att ej någonting genom detta dröjsmål kunde riskeras. Detta kunde Hr U. dock ej gå in på, utan lät lagsöka Hr --n och denna lagsökning skall hos --n, som eljest lär vara ansedd för en förmögen man, väckt en sådan förbittring, att han en dag i förra veckan, sedan reversen redan var betald, åtföljd af sin bror begifvit sig hem till U., som då låg och ännu ligger sjuk i feber, och der i sitt vredesmod förgått sig mot U. både i ord och gerning. Huruvida något bevis härom kan af U. åberopas, känna vi ej; sannolikt uteblir väl i alla fall ieke någon förklaring å Hr --ns sida; åtminstone synes den af omständigheterna påkallad, ifall ryktet, att han uppfört sig på detta brutala sätt, är så allmänt som, Minerva påstår.