Aftonbladet – 4 oktober 1838, sida 2

tet i alla fall naturligtvis dertill uppgifra de serskilda anledniogarna. Då föres i hvarje RiksStånd ordet af en talman, som är tillsatt af regeripgen. Desse talmän äga ensam rätt att framställa propositionerna, och då göra de — itminstone har en gång förr så tillgått — proposition för hvarje punkt serskildt, buruvida Ståndet anser rikets väl kräfva Stats Bådets eniledigande för den eller den speciella åtgärden., Nu kan det hända, att oräkneligt många saker finnas, som tillsammantagna mer än väl bevisa, att bkonseljem,, d. v. s. rådgifvarne, varit liogt ifrån att så, som de bordt, iakttaga a sanpskyldiga bytta, men utan att hvar2 punkt för sig derföre precist kan vara så criant, at Pluraliteten — om den också ej skule vara disponibel af styrelsen — anser rikets väl för den sakens skull fordra att afsätta on helstatsrådspersonal, och på det viset går den ena jpunkten efter den andra igenom. — Men förestäljlom oss ändock — för att äfven taga till den iytersta och uvder vårt närvarande statsskick hittills oerhörda möjligheten — cen eller flere rådgifvare, posito någon af de närvsrande: H. jExec. Hr Grefre Rosenblad eller H. Exc. Hr Grefve Brahe eller H. Exc. Hr Grefve Adelsvärd eller Statsrådet Frih. Åkerbjvlm eciler Hr t. f. Hofkansleren von Hartmans-off eller Hr Justitiekansleren Nerman — posito säga vi, att oaktadt alla svårigheter i korstitutionsutskotItet och Riksstånder, ändock den ob: gripligt I märkvärdiga händelsen kunde initröffa, att Rikets Isländer ber Kongl Moaj:tidjupis:e underdinighet arhöllo, det Kongl. Maj:t täcktes nådigt förafskeda någon af nyssnämnda Berrer; hvad slags förbindelse har Korungen då att efterkomma en sådan begäran? Jol Konungen gör hvad afseende derpå, som han behogar, alle denostund Ständerpa endast öga avmäa sin ömskan derom, och grundlagen dj säger, att Kojsurgen är skyldig rätta sig efier denna önskan. I Härmed vilje vi ej hafva sagt, det vi anse möjligt, att Konungen gerna skulle kunra lemna en Jsådan begäran cuppfylld, eller att vi t:o, det (någon rådgifvare skulle fianas nog fri från a I blygsel att vilja sitta qvar efter en sådan liden skymf: : vi hafva blott framlagt dessa fakta iör jatt visa författarens irring, då han påstår KonunIgen vara bunden af lag. Vi hoppas, att det föregående ör tillräckligt för att öfvertyga Författaren om den illusion, hvari han sväfvat; mer behöfves någo: mera belvis derför, så vilje vi endast erinra honom, att ljust Styrelsepressen, icke mindre än Regeringens (egna ledamöter, allid bemött nästan olla anI märkningar och klagomål på deras åtgärder Just med samma hänvisning till Konstitutionsutskottet, och samma ordande om avsvarigheten, som författaren här fästet sig vid, väl vetande, jatt dessa garantier hafva intet att betyia. Det sku! le också i sanning icke förundra oss, om denna sednare del af Götheborgs Usgblads artiI kel finge ett hedersrum i Statstidningen, såsom eit stöd emot deras mening, hvilka, i strid med hoten Ullen icke anse den närvarande ansvarigheten tillräcklig, emedan sjelfva förhållandet med lrådgit varnes attribuliooer och förbindelser i sjelfva verket pöra den nistan till en rnulitst, utan derföre yrka på reformer, såsom ull nödvöni digheten ådagslagda just af den oms:öndigheten, hvars sanning den förra delen af författarens arI tikel gick ut på alt bevisa, nemligen att något Jlagbund :et samhällsskiek ej finres utan ansvarigIhet för sjelfva besluter, Men huru skall man då komma till en sådan (ansvarighet; se der en friga, som författaren, ;med sin billiga fruktan för ett åter allz de i fri hetstidens misst tag, ej förråz besva ra, och som troligen varit det, hvilket egentligen I st honom lomkrivg i en cirkel i bevi isninger n tillbaka till samma punkt, hvarifrån han förs gick. Vi Iskole i det följande försöka, om vi ej kunne I hjelpas åt att liiet närmare reda även denna sv vär ghet. Regeringen har gillat et: af Lao mäshöfdingeembetena i Christianstad och Malmö inlemnadt förelag Hill er nemcinanAgnrälttning för SLA