FRÅGAN OM BRÄNVINSBRÄNNINGENS INSTÄLLANDE. Öfver detta ämne hafva flera uppsatser från olika provinser blifvit til Red. insända, några starkt voterande för bränvinsbränningeas partiella inskränkning, andra åter för den satsen, att regeringen måite låta denna hushållsgren, likasom hvarje annan, reglera sig sjelf. Ingen har, så vidt vi kunnat erfara, ansett möjligt, att helt och hållet, d. v. s. för hela vintern, förbjuda bränningen, så länge landthushållningen icke är annorlunda ställd, och då en stor mängd mindre jordbrukare, isynnerhet i Skåne, derigenom skulle vara urståndsatte att draga fördel af sin potatesskörd. Frågan, som regeringen snart får att afgöra, lär således vara, i hvad min ändamålet, att minska konsumtionen af spannmål till bränning, verkligen skall!vinnas genom två eller tre månaders minskning i bränniogstiden, och i denna fråga synes oss författaren af en Red. i går tillhandakommen uppsats hafva resonerat så följdriktigt samt i stöd af erfarenheten och äldre fakta, att vi anse hans åsigt af ämnet förtjena uppmärksamhet hos alla dem, som ieke råka i sådan ifver, så snart ordet bränvin nämnes, att de alldeles icke vilja taga reson, eller som fortfara i den fåfänga tankan, att bränvinet hos oss någonsin skall kuara fördyras så, att priset hindrar mängder att supa, Vi införa denna artikel här nedan, så lydande: E,Vid hemkomsten från en resa genom Östergötbland och Småland, råkade insändaren, under blädrandet i gamla tidningar, på en insänd artikel i Dagligt Allehanda för den 12 dennes, deri författaren, med anledning af de missgynnande underrättelser, som inlupit om