Aftonbladet – 3 oktober 1838, sida 2

En Indiansk höfding vid en offentlig middag. Vid skansen Madison i Norra Amerika firades den 4 sistlidne Juli årsdagen af Förenta Staternas sjelfständighetsförklaring, med en middag, dit äfven en ryktbar indiansk höfding vanligen kallad Svarte Falken (Black Hawk var bjuden. På Missisippi-stranden var en löfsal för tillfället inredd. Efter de vanliga skålarna föreslogs en för Svarte Falken, i följande ordalag: Måtte vår höge gäst i lugn och trefnad sluta en lefnad full af oro och krigsbragder! Måtte hans tillgifvenhet för sina hvita vänner alltid göra honom värdig en plats vid våra patriotiska måiltider!, — Svarte Falken uppsteg och svarade: Den store Manitu har tillåtit, att jag i dag får sätta mig bland mina vänner, de bleka menniskorna, och deltaga :i deras välplägaing. Jorden är vår gemensamms moder; den store anden vakar med mildhel öfver oss. Vi äro alla vänner här församlade. Flera vintrar har jag bekrigat er. Kanske hade jag orätt att göra er omdt. Låtom oss glömma detta för alltid. Jag har stridt, för att bibehålla det vackra Rockrives-landet, för ast försvara mina roaisåkrar och mitt folks byar. Detta land tillhör nu er; mågen J veta behålla det såsom vi! det skall skänka er goda skördar. Jag tackar Manitu, att vi äro vänner. Vi hafva ätit tillsamman. Jag har varit er ryktbar krigare; nu är jag fattig. Ke-o-Kulk har vållat min olycka. Nu är jag mycket gammal. Jag har lefvat på Mississippis stränder all ifrån min barndom. Jag kan se dem ännu Jag trycker edra händer till vänskapstecken. Jag hoppas, att J ären mina vänner, likasom jag är eder.