Aftonbladet – 2 oktober 1838, sida 2

-Ddd vivo nd ULVUVISI MIT, PA PFA ASP ICE ling vid det första tappat ett paket, som han burit under samma arm. Sedan Harling upptagit paketet, hade han skyndat framåt brinken, men ånyo blifvit efterföljd af Hr Löjtnanten, hvilket föranlåtit Harliog att fatta i tyglarna på Löjtnentens häst; hvareiter, och sedan han stadnat densamma, Harling sprungit in uti Klädeshandlaren Thalins bod midt emot gamla Banken ooh derifrån begifvit gig hem. Löjtaarten Grefve De la Gardie åberopade sin ofvannämnda förklaring med tillägg, upp tillfrågan, att han ej igenkände Harling, och siledes ej heller kunde angifva honom att vid illfället hafva fört oljud eller förolämpat Löjtnanjten; stt Löjtnavtens uppgift, att Harling förs fattat i tyglarna, varit föranledd af Harlings eget erkännande deraf inför Kommendanten, ram! att fem å sex perscner, som stått vid hörnet af gamla Banken, hvisslat och fört oljud, hvilket föranledt Löjtnanten, att ibland dem utdela några slag med flata sabeln. Harling åter bestred, att han inför Kommendanten erkänt sig hafva först fattat i tyglarns, utan sade, att han för bonom lemnat samma uppgift som nu inför Krigsrätten. Såsom vitaen afhördes Grosshandlaren Gusiaf FVilhelm Pettersson, Juvelerarem Otto Bernhard Chiewitz och Skräddaremöstaren Carl Brodin. Hr Pettersson berättade, att han omförmilde afton, kl. emellan 8 och 9, varit siående på trappan till Klideshandlaren Hr Sprinehorns salubod vid Storkyrkobrinken, samt derifrån sett en större folksarsling uppe i hörnet af Trångsund ; ait Pettersson, som derefter hört oväsende bland folket, begifvit sig uppför brinken att efterse, hvad som var å färde, samt siannat å trappan till Hr Thalins bod, derifrån han sett Grefve De la Gardie komma ridande från slottssidan nedåt brinken in bland folksamlingen, samt emot Harling som dragit sig tillbaka intill hörnet af gamla Banken, hvarest Löjtnanten gifvit Harling med dragen sabel ett hugg öfver ena armen, så att Harliog tappat ett paket, hvilket han burit under samma arm; dock visste viitnet ej, om det skeit med eggen, ryggen eller flatan. Att ieke fem eller sex personer dervid funnits i Harlings sällskap, ehuru samlingen på gatan eljest tyekts utgöra ett par hundrade, största delea vid Trångsund, ville vitnet taga på sin ed. Hr Chievita uppgaf, att han vid samma tid, hvarom fråga är, kommit gående uppför Storkyrkobrinken, och nyfiken at få veta orsaken till dea folksamling som syntes, stadnat vid Storkyrkomuren snedt emot Kommendanotsexpeditionen. Löjtnanten Grefve De la Gardie hade då, eliter att hafva uttalat några kommandoord till den utanför slottsvakten stationer.de militä:siyrkan, ensam ridit framåt Storkyrkobrinken emot darling, som dervid gått tillbaka till hörnet af gamla banken, hvarest Löjtnanten iilldelat Harling, medan denne stitt på den sidan af höraet, som ligger åt Slottsvakten, tvänwe hugg, utan att vitnet kunnat skönja om det skett med eggen eller flatan. Vitnet hade ej heller sett Harling fatta i tyglarna på Grefveas häst. Hr Brodin har sin verkstad vid Storkyrkobrinken midt emot ge2mla Banken, och hade sett från sitt fönster, och viteade lika med de föregående ora händelsen, utom att han vill: minnas, att tid.a euligt protokollet fiones i hans vittnesmål uppgifven till kl. omkring 7. Käranden önskade få flire vitnen afhörda, men Löjtnanten Grefve De la Gardie tillkännagaf, att han, för att ej förlänga undersökningen, medgaf sig hafva tilidelat Harling tvänne slag med flata sabelklipgan, hvarföre ock Harling af stod från sitt yrkande af vidare vitnesförbör härutinnan. I anledning deraf, att Grefve De la Gardie i sin förklaring hade åberopat, att generella or-; dres att hindra folkskockning nyligen skulle haf-:; va blifvit meddelade, tillspordes han nu härom), ! samt förklarade, ait han den 21 Juni på e. m.) olifvit beordrad, att ifrån regementets kasern skyndsamt begifva gig med 21 man till Sloteni i I ör att stöta till det detachemeni af regementet, som under Majoren Grefve Essens beäl nyss förut dit afmareherat, och sedan han frapporterat sin ankomst, blifvit af bomöälta: Major beordrad, att hafva uppsigt öfver sqva-; Ironen, som varit uppställd utanför Kongl. ! Hattevaktenr. camt att efterre det hwaria hart!