Aftonbladet – 25 september 1838, sida 3

ORIGINELT KONTRAKT MELLAN BAJADERERNE OCH DERAS FÖREVISARE. Vi hafve förut i N:o 197 af detta blad lemnat läsaren en underrättelse om de s. k. Bajaderer eller Indianska danzerskor, som för närvarande visa sig i Paris. De komma nu att resa till London oeh der förevisas på Adelphi teatern, hvars entreprenör Hr Yates ackorderat att få behålla dem i fjorton månader, emot en summa af 5000 pund sterling. De Parisiska tidningarna publicera nu det kontrakt, dessa unga flickor och deras duegna eller guvernant Till ingått med Hr Tardivel, som öfverfört dem till Europa. Det är ett af de kuriösaste dokumenter i sin art. Efter uppräknande af de sju kontrahenternes namn följa vilkoren i nio artiklor, hvaraf de fyra första innehålla den indiska truppens förbindelser under 18 månader att åtfölja ffr Tardivel till de europeiska städer, dit han önskar föra dem, samt på teatrarna utföra sitt hemlands dansar. Derefter följa vilkoren för truppens aflöning: Hr Tardivel skall först och främst bekosta dess underhåll under hela tiden, äfvensom öfverfarten till Europa och återresan; vidare till hvardera ef truppensledamöter erlägga 10 rupier, eller 25 fr. 70 cent. i månvader, ifrån dess afresa från Pondichery, till dess återkomst, samt 500 rupier (1385 fr) till hvardera före afresan och en lika summ: vid hemkomsten. Men dessutora innefattar kontraktet en 30rskild klausul, som visar, huru omsorgsfull mar varit att söka bevara dessa unga bländande skön beter från att falla i kärlekens och föcförelsen: snaror, och bestyrker det rykte, som spridde Ivid deras ankomst, att den gamla Till had förbundit sig att återföra dem hem lika rena oct oskyldiga, som de reste bort. Utisjunade arti I kela stadgas nemligen: om någon af ofvan i nämnde bajaderer ionan återkomsten hem skul le blifva hafvande, förlorar hom sin andel i he la den bestämda betalningen. Till yttermera säkerhet har bajaderernes iden titet vid deras afresa blifvit styrkt af tvenn malabariska vittnen, hvilka utan tvifvel äfvel vid återkomsten anlitas, ty Bramanerne skull ingalunda vara smickrade, om mani utbyte mo deras prestinnor gåfve dem mulatter eller möjlige: Europeiska qvinnor, som frivilligt låtit svärt sitt skinn, för att försöka sin lycka i Visapou och Goleonda, i hopplatt der finna samma ly sande lott, som en gång den verldsbekant Aline.