gerare stego nu om bord på fregatten, för ati personligen komplimentera den stora konstnären, Thorvaldsens affärd från skeppet i dettas chefsslup satte naturligtvis hela flottan af båtar åter i rörelse, och nu uppstod en regatta, som gaf scenen en högst intressant liflighet. På Toldboden mottogs Thorvaldsen af Konferensrådet Hancen i spetsen för honmstakademiers öfriga professorer, samt helsades al vakten med militärisk honnör; då han var uppstigen i den vagn, som här väntade bonom, blefvo histarza i ett ögonblick frånspända, och vagnen gled nu, dragen af folkmassan, Amaliegatan uppför, öfver Amalienborg till Charlottenborg, ledsegad af oupphörliga vivatrop. Fönster, trappsteg, vagnar, o. d. voro uppfyllda med åskådare hela vägen, som delta trinmtåg passerade. På Kongens Nytorv stadnade folket, intilldess Thorvaldsen visade sig på Charlottenborgs altan, då ett gränslöst och slutligt jabel åter helsade honom: Ännu samma afon mottog Thorvaldten af de i stader vistande unga konstnärer en serskild helsning I den botaniska trädgården, vid hvilken Thorvaldsens boning är belägen, hade nemligen omkring 150 artister församlat sig, hvilka, med facklor och en musikkorps i spetsen, marscherade genom trädgården fram uvder hans fönster, der de afsjöngo en af Christiun Winter författad sång. — Så har ännu icke en Dansk mar blifvit af sitt folk firad och ärad.