Aftonbladet – 21 september 1838, sida 2

UU IIKVA: OLM ISVIR AE MIVILJT SLL 1UHLAM På ngifvelse af gardisternc, att de under patrulleipgen ofvyannämade ufton på Södermalm anräffat en folksamlicg, från hvilken de vid sin; mkomst hört någon röst, som kallat dem, vardisterne, för kladhängare, samt, när de annanat de på gatan stående persone:ne attif. kingra sig, rupat rid ni åt belfvete!n De öf-lg ige hade dervid skingrats, men Hammarqvist; blifvit qvarstående och vid patruliens aonalkan-s; de gripit den enas häst i tygel, hvarföre delk funnits föranläåtne att arrestera honom. a Scdan saken flere gåvger förerarit vid Slolts-s rätten och åtskillige Vittven varit inkallade, har förhållandet likv.l befunnits mycket avnor-s S t ! 1 ji j ; Ya fa C luoda, än gardisterne uppgifvit. Utom Hammarqvist hade nemligen icke på det stället af g-tan funnits mer än cn annan gesäll, arbetande, likasom Hammarqvist, hos instumentmakaren Huling, samt ena notarie von der Burg, som nyss förut kommit gåeude gatan utför och af den anledningen, att han personligen kändel. Eultipg och sett Hammarqvist på hans verk-. stad, stadnat för att göra den. sednare ett parlj frågor i detsamusa patrullen ankommit. En-J: dast på något afstågd hade några andra perso-l. ner befunnit sig till ett antal af högst 10 el1. ter 12 (det bör anmärkas, att alltid mycket I folk plägar vara i rörelse å midsoremaraftonen). Patrullen hide då kommit ridande emot nyssnämnode trenne personer, och ropat till dem att åtskiljas, hvarvid äfven de tvenne aflägsnat sig, men Hammarqvist, som stått stilla, blifvit af den ena af de ridande gardisternes hästar trängd intill husmuren och först då hade, såsom ett vittve tyckte sig hafva sett, Hammoarqvist tagit i hästeos tygel för att berga sig. Hammarqvist påstår, alt en af gardisterne vid samma tillfälle oqvädat honom med utropet fähund, men detta är icke fullständig: bevisadt. Deremot hafva ieke eller vittnena hört yttras den här ofvannämnde anwodan till gardisterne,; att rida åt heltvete. I anseende till sålunda förefunna omständigheter, har aktor, stadsfiskalen assessoren Salomonsson, med sin talan vändt sig ifeåna Hammarqvist såsom icke. förvunnen till något fel eller förbrytelse, och i stället emot gardisterne; med påstående att de måtte fällas till ansvar för olaga arresteriug. Vid deya ställe i protokollet förekommer den wärkvärdgaste punkten af målet, hvilken sannolikt kommer att gifva snledning till en serskild, intressant wuadersökning. Då nemligen lHr Assessor Salomovson yttrat, att iugen lag lfiones, som förbjuder trenne persoeer att stilla stå tillsammans på gatan, halva gardisterne deremot åberopat, att de hade uttryckliga ordres att Avarhkelst de sågo tvenne personer tilllsammans på gatan, åtskilja dem; och sanninIgen af denna uppgift, eller att sådana ordret I varit gifoa, vitsordedes jemväl och erkändes af Löjtoanten Grefve Taube, hvilken i egenskap laf esqvadronens fullmäktig öfvervar undersöklmingen. På grund häraf hafva ock gardisterne t I bestridt aktors met dem riktade påstående. Slottsrätt:n har i allo frikänt Hammarqvis! och öfverlemnat undersökningsprotokollet til 5 Krigsbofrätten, som vidare remitterat detsamma I till handläggning vid Krigsrätt i afseende pi yrkandet mot gardisterne. Det torde således under utvecklingen af den na sak blifva någon förboppning att ändtlige en gång få fram i dagen hvarifrån dessa oci flere dylika ordres emanerat, hvilka icke p något sätt hade blifvit allmänheten kungjord och således måste betraktas såsom i alla afse enden olagliga, samt svårligen kunna uuadgå a! medföra påföljden af något ansvar. Framdele torde det spörjas, buruvida på samma sätt or dres varit gifoa om de åtskilliga huggoinga! för hvilka personer på gatorna varit exponera de, utan att vederbörande å sin sida visat si göra något för att beifra denna våldsamhet. (Arr rn ÖT I IA 1 RM IUM mm Mo om vv Landshöfdinge-embetet i Calmar län hade hs Regeringen anmält ena på Öland länge känd c lägenhet af ogräs, hvarmed siden ders tädes v: mr mo 27 I fe ns mmad Iänaete Hushåll ssl