handläggning, kunna förvaras. Observeras: att ki stan, för att uppfylla sitt änd;mål, bör vara inredd som en labyrinth, på det att målen väl med lätthet må kunna komma in, men aldrig hitta tillbaka igen. n Dagens händelser bedömda af en landtmann, är en Upsala-brochyr, hvilken varit i bokhanidelö omkring 14 dagar, och hvars ändamål likasomi författarens till: Et ördefter stormen, är alt sträcka en hjelp i nöden till dem, som kommit i klämman gevom det utvidgade område, diskussionen öfrer de offentliga angelägenheterna tagit i sednare tider. Då denne författåre mera uppehållit sig vid åtskilliga allmännare priveipfrågor, och skriften således ej har något egeulligt nyhetsintresse, så äga vi tillräcklig tid att återkomma till vederläggning af åtskill. söfismer och misstag, serdeles rörande det piståendet som utgör basen för hans operalionsplan, att oppositionen, som Jemat ligger i delo med styrelsem, sjelf icke gjort eller iö.eslagit några positiva åtgärder till bristernas afbjelpande. — Imedlertid har denna skrif redan framkallat en annan brochyr under rubrik af Kriuik öfver brochyren: Dagens händelser bedömde af en landtman, hvilken i går vtkom i bokhandeln. Det är en något fragmentarisk replix på de satser, den ryssnämnde Förf, uppstälit, ech kan i detta atseende anses för en obetydlighet, men är så myeket mera märkvärdig i ett annat afseende, nemligen, att upprigtigare har väl ännu iogen sagt sin mening om ,stäliniogar och föshållandenn. Författarens förnämsta syfte tyckes just hafva varit att sjuoga ut, och man skulle i denna öpperhet kuöra tro sig återfiona den Ercgelska — eller Fransyska polemiken, hvarest skrifts:ällarne, som bekant är, icke genera sig med att gå likt katten kring het göt, när de säga sin tanka orm ministrarnz, och det likväl ieke faller någon in att derföre upphäfva nödrop 6ller ante samhället i våda. Tonea är likväl mera energisk äv ilsken, och om författaren, såsom han sjelf uti iuledningea säger, nlåtit sanningen framträda så obeslöjadt som han här gör det,, så torde dock den sträng han anslagit fiona genljud hos en ster pluralitet uti landet. En avmärkning miste vi likväl göra mot förf., nemligen att han i den revy han hållit med konseljens ledamöter och deras atatsmannaegenskåper, sydes hafva begått ett dubbelt misstag; först och främst deruti, att han endast tagit statsråderna i skärskådande, och derigenom utestutit just de trenne höga embetsmän, som spelat hufvudrollen i den sednaste tidens händelser, nemligen H. Ex. Hr Grefve Brahe och de båda kanslererne, Herrar von Hartmansdorff och Nerman; och för det andra, att det icke är fullkomligt billigt, att skära de uppräknade statsråderna så alla öfver en kam; som han gjort; ty nog vore det väl något orättvist för den, som litet känner personerna, salt tillvita Statsministern för utrikes ärendersa så trånga politiska åsigter och en så fullkomlig motvilja mot det konstitutionella systemet, som till exerepel Justitie Statsministern Hr Greftve Rosenblad; hvilken icke för någon gör en hemlighet af sin obenägenhet för kontroller och inskränkningar frin folkets sida på styrelsemakten. Ehuru vi visserligen icke tro, att en konseljledamot kan verka så betydligt på sakernas gång i allmänhet; öller åstadkomma någon fullkomligt förändrad riktning, så tillstå vi dock, att Frib, Stjöffields utnämning väckte goda förhoppningar lös ds; både derföre, att ban är allmänt 2nsedd för 5 man af heder, och det är godt att häfta en sådån på utrikes-ministerplatsen, och deörföre; att det icke gerna är möjligt, att en man; som lefvat sin bästa tid i Epglands hufvuditad och der sett de fördelaktig a verkningar , 8om offentligheten och den parlamentariska styrelsen medföra, den storartade karakter; hvilken den medborgerliga och politiska friheien meddelat åt engelska nationen, och den mMåkligå impuls den gifver åt denna nations alla företag, — att det icke gerna är möjli,t, att em sådan man icke skulle veta att inse värdet af det stöd och den moraliska kraft, den styrelsen i sjelfva verket äger, som mera sätter sion ära i att vara en kraftfull verkställare af den parlamentariska majoritetens önskningar, än i tillfredsställandet af den ambitionen att hafva sin ae Jus A Min TALso hs TLL vv