Aftonbladet – 14 september 1838, sida 2

TEA BRIEARATeERe: Ae a REVY AF TIDNINGARNA. Den nya tidningen Stockholms Bladet, som uppträdde med början af denna månad, och angifvit sin syftning vara att förfäkta folkets sak och beifra maktens missbruk, tyekes i en alfvarsam och energisk ton och med en frimodig öppenhet fullfölja detta sitt syfte. För allmänheten i landsorterna, der det ännu torde vara mindre kändt, anse vi förtjena nämnas, att tidningen är något större, af format än Freja, eller ett halfa rk regalforroat, tryckt med tät stil, och att den namngifne hufvudredaktören är Hr Th. Sandström. Såsom ett prof på tonen och skrifarten meddela vi här nedan följande utdrag af en i gårdagens nummer förekommande artikel under rubrik: om opinionsyttringar,. hvilken väl förtjenar genomläsas. Som bektent är, finnes det icke något folk på jordon, hvilket, då det anser sitt lidande öfvergå gränserna för sitt tålamod, icke söker tillkännagifva sitt missnöjo och viana förändring i sin belägenhet, -— — De läsder, der tryckproesrens tvungna ställning gör all opinionsyttring genom densarsma svår eliter omöjlig, och folkmöten icke tillåtas, der begaguas, så vidt möjligt är, potitionsvägen; och der äfven denna stänge:, ser man upploppen och våldsamheterna höra till ordningon för d:gea, så ansrt nationens missnöje raed maktens missbruk nått sin höjd. Även de mestoenväldige reganter hafva derföre vanligen under kritiska ställningar tillåtit folket, act på något sätt tillkännagifva sina tankar, och formen häriör har lämpat sig, dels efter tillfälliga, dels genom vanan helgade, bruk. Så har man t, ex, sett Turkarnes Sultan, enligtplägsed nödsskad att intinna s:g vid eldsvådorna i Koastantinopel, tåligt fördraga ovett och skymfningar, riktade så väl emot dess person sow regering; och en eldsvåda tillställdes der alltid fordom, så snart folket ville låta honom förstå sitt missnöje med några hans regeringsåtgärder. I samma mån tillträdet till Ragentens person är lätt och hin omgifver sig med män, som hafva allmän aktning och förtroende, löper hverken hen fara för sin persoz, eller dat allmänna för utbrott af folkets missnöje. Ett folk fördrager ofantligt mycket, innan det skrider till våldszmhetsr emot sin Regering, så länge rågot onde bopp fisnes, att den vill besinna dess belägenhet och afhjelpa bristorna. Moan ser nationen, att intet afseende göres på dess önskningar; finnor den, att da rättigheter, som i lagerae tillerkännas medborgarne, inskränkas och miasaktas; märker den, att favoriter och örontasslare hafva all inflytelse och att goda råd och varningar försmås; med ett ord: tror den sig icke på något annat sätt kunn2 få utirycka sina känslor if ogillande och förtrytelse öfver sin ställning, är det, såsom oss synes, naturligt, att den gripor till hv:d model den kan, för att gifva sina tänkasätt tillkänna. Hos oss finnes till en viss grad tryckfrihat; men äfven don har blifvit ansedd såsom alltför vidsträckt; man har olagligt inskränkt den, och man har sökt på allt sätt förfölja de förfsttarej eller tidningar, som tramställt och försvarat satzer, hvilka hemtades utur allmänna opinionsan, och således länge sedan hade kunnat af Regsrinsen betraktas, såsom uttryckande nationen: önsiningar. Ho: oss finnes ef åldar rätiigbot till folkmöten; men man har, genom regeringsbeslot, icke genom ordentliga lagheslut, sökt inskränka dem til! hlott mird:e vistig. föreml. Ho3 oss fisnes peti tions-rätt; ty hvarje Svensk man har rättighet act skriftbgen meddela Regeringen sina Önskningar, och hvad en kan, måste alltså vara tillåtet för flera, Deremot finnes intet förbud i våra lagar; men folket har vannit den öfvertygelse, att med petitionerna inger ting uträttas, så länge Korungens förtroende är fästadt vid män, som visat sig så ogina emot alla nyttiga reformer och så föga efterfråga allmänna tänkesättet. Hos oss finnes således väl lagligen, allt som mm—mvormme— ——