Aftonbladet – 12 september 1838, sida 2

LANDSORT S-NY ITNE NR Fahlun den 31 Augusti. En sorgligt ryslig händelse har i Nås nyligen timet. Tvenne tjenstepigor af allmogens döttrar inom församlingen, den ena 17, den andra 22 år, hafva af okänd anledning, mer, som det synes, efter föregången öfverläggning och enigt beslut, förkortat sina dagir. — Begge voro anställda som vallbjon i samma by, men hos serskilde husbönder. En serdeles öm vänskap och förtrolighet förenade dem. De sökte alla möjliga tillfällan sit få komma tillsammans. Äfven under vallgången med kreaturev ledde de kosan så, att de skulle sammavträffa, ehuru detta var emot husböndernsas vilja och önskan. Onsdagen den 15 i denna månad drogo de, som vanligt, till skogen med sina boskapshjordar; men då dessa sednare hemkommo på aftonen något tidigare än vanligt, soknades valibjonen. Detta väckte någon förundran, som snart öfvergick till oro, då alla tillrop blefvo obesvarsde, alla efterforskningar fruktlösa. — Ej förrän följande dagen blef det möjligt att samla tillräcklig personal för genomsöksndet af den vidsträckta betesmarken. En dryg fjerdedels mil från byn, vid en så kallad Stindstad (bviloplats för kreaturen), påträffades vallhunden, liggande vid roten af ett träd. I samma träd fanns en liten yxa, som vallhjonen medhaft, fasthugger, och derpå begges matsäckar upphängde, semt derunder initialbokstäfverna till begges namn, skrifne eller ritade med kehl, och mellan namnen ordet: Död. Vid folkets ankomst sprang hunden gnisslande ned till en inärheten liggande liten, men djup kärn. Man följde hundens anvisnipg och upptäckte snart i den sanka måssan spåren efter de försvunna. På en utskjutande fly-tufva vid stranden stodo begges skoplagg. På vatterytan flöt den enas bufvudkläde. Döcssättet var icke mera vivclektigt. En farkas: ausksff. des till steuilet, och efter något söe : kade påtröffades de olyckligas döda kroppar, och de upptogos från 8 åa 9 alnars djup, så fast slutne i hyarandras armar, att de, upphemtade på land, icke utan svårigbet kunde åtskiljas. Den yngre hade flätat sina armar en äldres hals, AF vill synas, dem ik r Lod 2 ee BE : 4 2 RR CJ T a