Aftonbladet – 12 september 1838, sida 2

BOKHANDELS-BULLETIN. Boklådorna fortfara alltjemnt att förete en vängd nya, mer eller mindre lyekade brochyer med afseende på dogers händelser. Vi afva just under ögonen en af dem, som sedast utkommit, ett dramatiskt utkast, under amn af pRabulisterne; Gallaspsktakel i 2 aker, med chörer, balietter, choquer och ett riljant fyrverkeri till slutet, Den onämnle författaren synes af tonen i det bela ega ågon förvantskap med förf. tull den våras itkomna broehyren Tuppf.ktningen., Detta sistnämnda opus tog, som vi iro, myeken favör och utmärkte sig också gerom Bera drag ff verklig qviekhet. Det nya opus, som vi här omnämna, förefaller oss betydligt svagare. Ett och annat infall finnes väl, som ieke saknar sin udd; men öfverhufvud taget är skämtet föga lyckadt, allusionerna nog långsökta, ordlekarna något tungfotade. Författarer, frukta vi, har dessutom här låtit framsticka litet för mycket af denna kloekarkärlek för Statstidningen, som äfven till en del röjde sig i Tuppfäktzingenn, samt af en viss böjelse att vis å vis Er Nerman komp. stå på denna pvördnadsjulla fot,n för hvilken han sjelf så ofta npiparn Tant Minerva, för att genom denna sya predukt befästa den popularitet, han möjligen genom den förra kunnat erhålla, Måhinda är det den före tite:bladet fästade träspittsvigaetien, som skall görat. Den föreställer en apinja, med en kulislagen kanna bredvid sig och rökande sm pipa. Enligt den åtföljande förklaringen skall härmed menas en rabulist, som för dagen slatat sitt kapnstöperin och ur hvars mun i tjocka rökmoln uthvirflar det förskräckliga vädergiftet., Månne ieke likväl härmed snarare skall under bilden af en skungens markatian föreställas någon så kallad ;rökgubbe,, som bäst sysselsatt i sitt lofliga värf, just för att åter få litet gudslån 1 den toma kannan? Detta förefaller ytterligsre sannolikt, vid bemärkandet af den så högst melankoliska min, — en motsats till den muntra rabulismen, — hvarmed figuren företer sig. — En annan under den sista veckan utkommen ströskrift är Den nya tiden eller Canaans land.n Den är, utom det att den just icke röjer någon talang, författad i en ton och syftning, den vi kunna ingeatiog mindre än gilla. Sårom titeln gifver vid hander, är den skrifven med hufvudsakligt afseende på Judeemancipationen, men utgör mindre något slags kritik eller ens historik af Judefiigan, än ett temligen prononceradt oeh direkt anfall af fanatism mot Judarne sjelfva. Att en mängd bibelspråk blifvit valda till vapen i denna strid, hedrar författaren så myeket mindre, som dessa eitater, genom den skriftlärdom, de innebära, synas förråda en prestman, hvars åsigt af bibelns anda och bokstaf borde vara helt annan, än att använda den såsom medel för en i våra tider lyekligtvis framför allt annat afskydd religions-förföljelse och intolerans. Nr em rr a a kl La