inom iangelsernas murar. Såsom ett bidrag till dagens historia i gemen och enkannerligerm till den blifvande krönikan öfver det sätt, på hvilket maktens organer behandlade folket Thorsdagsaftonen den 30 Augusti, anse vi ossieke böra underlåta, att äfven i detta blad upptaga följande till den nya tidningen Stockholms Bladet för sistlidne gårdag af en ung artist vid nama Darell insända och med han3 namn undertecknade berättelse om ett par scener, hvartill han nämnde afton varit vitne: Hvart bär det af? går ni till staden? ropade en bekant röst bakom mig, Thorsdagsaftonen den 30 Augusti, då jag kom från spektaklet i sällskap med en annan bekant, hvilken jag ärnade följa ett stycke väg. På miit jakande svar hördes ett ,,topp jog går med,, och så gingo vi arm i arm framåt Norrbro, Myat-torget och Stadssmedjegatan, hvarunder vi språkade om den fransyska theatertruppen. Under detta samtal voro vi komna vid Isbergs boklåds, då en stark patrull af Lifregements Dragoner framsprängde från Vesterlånggatan och svängde af uppföre Storkyrkobrinken. Flere sällskaper af både Damer och Herrar, hvaribland äfven vi befunno oss, trängde sig tillsammans i hörnet, så tätt som möjligt, för att icke blifva öfverridn äf patrullen som onödigtvis tog in hela gatan. Den var knappt förbi oss, då sista flygelman lyfte sin sabel och gjorde ett utfall i hopen. Sabela gick emllan mig och en af mina följeslagare och hade troligen träffat en annan i bröstet, om denne ej hastigt dragit sig tillbaka, hvarvid han yttrade: nvet ni intst hut! öfverfaller ni folk, som iatet gör något ondt Hvad är det? Hvad är det?j skrek frågande befälhafvaren för fruppen. Den bhjeltemodige soldaten svarade: di skäller och så befalldes höger omvänd-er och hästarne begynte? dansa och sablarna Svävgdes. Den som ej var nog lättfotad fici skylla sig sjelf för följderna, ehuru det var långt tillkl. 11, då man, enligt Ö:!ver-Ståthållarens påbud, bör vara i säng. Som jag, jemte mina vänner, af goda skäl icke stadnade qvar, vetjag icke hvem som fick betala fiolerna. I förbigående (jag vet ej om jag kan säga gående) visades oss någon bicd på gatan af en resande, som straxt förpr Difvit af samma patrull huggen öfver handeden. Vi fo:tsatte nu vår färd Vesterlånggatan: Komne nära Jerotorget, möttes en annan patrull, eller kanske densamma: Nu komma dragonerna — akta er? — ropade en af mina ledsagare och Skyndede in till en husvägg. Konm, det är ieke farligt; de måtte välicke röra oss då vi gå tysta och stillX var mitt svar. Så säker jag trodde mig vara, såg jag mig likväl tvungen följa hans exempel och till yttermera visso steg jag öfver en jernstång, som förenade afvisarn med huset, men den sista dragonen red så tätt intill huset och hade en sådan lystnad att hugga, att han ej hann att medfölja den öfriga truppen. Han högg dock endast i vädret, emedan vi den gången voro ovaniigt mjuka i ryggem och b-jde oss un dan. Härefter skiljdes en af rut sällskap if ån mig, och med den andra gick jag s.mma gafi tillbaka, med truppen ett stycke framför, Nära vid Tyska brinken hörde vi ett doft slag och då Vi skyndat dit, sågo vi en gammal man med en liten gosse vid sidan, Den åldrige mannen höll handen för pannan, jemrade sig att man