husrum öfver natten, Herrn, som igenkändes vara polisuppsyningsmannen Jckerman, hade då sagt: kom med mig, så skall du få husrum, samt tagit i gubbens rock och ledt hozom uppför trappan till stadshushäktet, hvarvic gubben tackat och yttrat: Gud välsigne herrr för sin godhet. Eckerman gick derpå in med honom i första rummet till venster i förstugan, hvarest ett par andra personer förut hefunnc sig. Genom fönstret sågo nu de, som voro u tanför på gatan, att sedan gubben först blifvit afklädd i blotia linnet för att visiteras, och ledd fram till fönstret, hade en af de i rummet närvarande, den flere påstå sig igenkänna hafva varit Eckerman, knuffat till guboen så att han fallit omkull på golivet, och derpå dels häftigt sparkat, dels länge slagit honom obarmhertigt med en rotting eller käpp. Gubben jemrade sig härvid illa, och flere personer samlades utanför, som alla intogos af den yttersta indignation och fasa öfver ett sådant uppförande hos en af ordningsmaktens tjenare. Blod hade äfven synts omkring munnen på gubben. — Vi uppmana Hr OÖ:verståthållaren, som gifvit hufvudstadens befolkning ett så högtidligt löfte, att hvarje våldsamhet eller missbruk af hans underlydande skall strängt beifras, äfvensom Fr Justitieombudsmannen, att låta närmare undersöka denna sik, och att den icke lemnas åt glömskan. Det är möjligt, att den gamle bagaregesällen varit passlös, hvilket vi ej känna, men detta ger ingen rättighet åt en uaderordnad polisagent att misshandla honom efter godtycke, äfven om han begått nigot brott, hvilket åtminstone icke hade skett vid det tillfället ; och det måste vara allramest i polisens eget intresse, att sådana egenmäktiga herrar, sig sjelfva tili näpst och andra till varnagel, få umgälla dylika grofva förbrytelser efter lagens stränghet, utan ait fisgrarna läggas emellan; helst det är både möjligt och troligt, att ändå nog många klagorop öfver begångaa misshandlingar dö bort inom fängelsernas murar.