Aftonbladet – 8 september 1838, sida 3

visad? Och slutligen: huru skulle ban kunna älska ett land, der lagen beröfvar honom all utsigt till ära cch ansernde, ty dessa komma ifrån det offentliga lifvet och de pol tiska rättigheterns? Ar det då ej solklait, a!t han i allt måste kärna sig skijd ifrån och af ivga andra band än egernyttars fästad vid detlard, der ban under sådana vi kor vistas? Är det ej solklart, att han på detta sätt måste blifva, om möjligt, ännu mera Jude och äs mindre Svensk ön förut? Sanct är det, det måste medgifvas, ätt i stället för medborgerliga rättigHe er, för offent lig verksamhet, för ära, ansceöde och fäderneslind, som ju möjligen kunie locka någon Jude, åtricstone undantögsvis, att blifva verklig Svensk, hänvisar den vya författningen Judarne på penning:n och penningars förvärfvande, såsom det enda föremåle: för deras omtanka, sträfvan och passion, och gifver dem äfven, jemförelsevis med föru!, sedan nu hela riket blifvit åt dem vppiåtet till experimeataifält, många flre utvägar än förut att t:llfred:stäla denna passion Men just deta gör dem ock f:amför alt af själ och käöerta tll Judar, ech just d-rsgenom blir äfven hela förfat ningen så ytterst skadlig för Sverige. Ty buru skola Svenskar kunna täfla i bvilken ni rirgsväg som healst med en kast, som icke äger eller får äga nigon anean passion än pernin gen, som rigtar hela sin diktan och trakten natt och dag åt denna enda punkt, och som föjakiligen i dera sträfvande måste erbålla ea sor öfvervigt.. Oh i hvilken ställong måste ej Sverige slutligen efter några deceonier komma, när största delen af, om ej hela, dess penringeförmögenhet på sådant sätt blifvit ko centrerad inom en f:ämmande kasts hände-, hvilken med ivoga band af mechorgliga känslor eller fosterländ:ka sympatier känser sig fästad wid landet Kortligen, och det!a är summan af den ny: Judeförfatiningen : den gör, såsom redan ofvanfö är nämnåit, Ju:arne mera till Judar och mindr till Svenskar, mera till främlingar och mindr vili landsmän, än de någonsin varit förut. —— RH ——