Aftonbladet – 8 september 1838, sida 3

JE HJÄLPTA dULSLUler 5 vn OVE Br HAV HFlIlj ed tädernes!and, och till Svensken sisom land:-l man ciler mecborgare, endast deröre, att man säger, alt han skall gö a det, och skänker konom alla civila rättighter och för månsr som Svensk. Men i trots af detta an tagande, af denna blinda tro, hafva Kollegium och föredraganden jast sjelfva genom den for f.tining, de föreslagit och som Regeringex ut f:rdat, gjort det omöjligt för Judarna, att verkligem natiovalisera sig som Svensk-r och att! upphöra att vara ett frimmands folk; om så-t ant ock tsnnars vore möjligt och öfseremus F stämmande med deras fördel. Penna slutförjd framstår Hlart och ovedersögUgt vil ena nirma -e grazrskning af emancipationsfrrat nivgarve, när maa tkärskådar dessa if:åa deras egen syapuukt; och detta resulat, som jieke är dit minst öfverraskande, la er ockhos hvar och en, som möjgen ännu i någon punkt kunnat vara tveksam, dei fiuiuft stadga öfveriygelsen om hela åtgirdens sbsouta fö kastlighe:. Judar kunva, äfven efter den såkullade emancipationen, icke gifia sig med kristna så vidt de cj -otaga krisna liran, utin måste fö tfarande hygsa hjonclsg incm sia egen tatioa. Iosindacen har väl hör: en och acn:n vilja så tyda örfattoiogen, som skulle äktenskap eme!lan kristaa och Jud.r hädanaeter vars tillåtas; ren Insändaren är för sin del övertygad. stt denna tydnirg, eg nligen grundad på författ ingens stillatigande såväl om giftermål:n, som om arfsfö hå linde:na, är alteies og:uncad. Och Insändaren styrkes i deouva mening så mycket mer, som han iete t:or, att Hr Skogman skulde djerfts att, utan hörande af någon enda eklesiastik au:toriet eller af Högs a Domstolen, i en så vigtig punkt tillstyrka och utfärda en förändricrg af lageo, så vågsan bin annsrs i behandlia gea af Judfrågan visat sig. Presterne i hufvu Istaden äro ock, :å vidt insändaren kunnat inhemta, ållmäcneligen af dea tankan, att de hittills gällande lagstadgande ne rörande äktenskap emeltan Judar och Kristse, icke gevem den sista förfa to nzgen blifvit ändrade; och de prester, med hvilka icSändaren talat, hatva öppet förklarat, att de iogalunda, i stöd af denna författsving, tro sig bemysdigade att sammanv:ga Judar med Kristine utan förutgångea religionsforindriog å Juciska sidan. Lika oförändrade anser äfven iosändareo afförhå l.nierme vara inom. Judiska nationen. Men när Judarne fortfarande miste gifta och or planta sig inom sin stam eller nation, och i alla sina familjförbåll nden, hvilka utgöra sam hälles rot, äro afsöndrade och stängde isom sig sjelfve, är det ej då en lojlighet att tala om ågoa em:lgamation med . verskarva? De ä oju geoom dn lag, som hA tes ama!gamera dem med 0is, tverlom just tvusguc, at för sllktid ugoöra en främmaade :t m, ett folk för s3g. Förfatiwimgen dälägger Judarne en serskild Municipal fö fittninz och fattigfö sörjning, samt fi liter dem att äga serstulda skolor för si gå barn och at icke i de svenska skoo-na låte uppfostra dem, Detta är om mejlgt ännu mera bakvändt och stridande mot författrivgeos egen syopu .kt. Genom giftormil och arfsförhållanden eller allt som rörer familjen äo de, tåsom nation, skiljde ifrån oss och fortfarande gjorde till en främmande folkstam; men genom denna ser skilda municipaltörfattoiog, med egua öfverh-ts personer, fattigörsörj i g, skolor och uppostran m.m. kon tiu:ra denva folkstam formlgen till en främmande stat i staten, Och ändå ordar Korimer. Kollegium i sit utlåtande: om, ått Judarne skola upphöra att vara Ju !ar, och nämner I72saiska irostetännaren på ett sådant sät, som siulle dessa vera Svenskar blot med en annan trosbekänre!sa än den Lu:herska! Kan man väl förestäla sig ea !örre motsägelse, en mera uppenbar orimligh 1? Och till på köpet talar kollegium om em2ncipation, och föreslår ej ändå för Judarae på samma gåug politiska rärtighever Som de civila! Men huru skua!l? Jojeh kudna AT björtät ansluta sig til och älska ett Jand, der han botwt är undersåte, mea icke medbörgare? Ar det då ej tydligt, at det äfver hela verlden firbredda ju ieskapet och den lokålå nationalförsamfing eller synagog, Ger haa soA Jude för ögonblicket är a edborgare och kan hoppas at! blifva öfve: hets person, skall blifva för bogom hars enda och verkliga fäderresland? Och huru skule han kunna