Aftonbladet – 1 september 1838, sida 2

STOCKHOLM Åd. : September. I går afton var på gatorna temligen lugnt, utem tet att, omkring klockan 10, utanför Lejorbacken synts en ganska betydlig folksamling, som under burrarop tågat rundtomkring slottet och derefter åtskiljts. Uti Storkyrkobrinken hade en floek af rabulister, äfven hurrat för en drucken bonde. Det berättas ock, att -en fönsterruta å nyo skall blifvit utslagen i natt, hos en medlem af Judiska församlingen, som har sitt hus vid Westerlånggatan. Detta utbrott af okynne mot Judarna förefaller .-.oss af alla de oordningar, som blifvit begångna, såsom det oklokaste och mest ändamäålslösa. Huru kan väl nigon förtänka de Mosaiska trosbekännarne, att de emottagit utvidgade rättigheter när de kunnat erhålla dem! licke hafva de derigenom på något sätt förbrutit Isig! Yngenting kan mera bidraga, att styrka folIkets sak emot det våld, som makten kan jiillåta sig mot detsamma, och hvarpå vi nyligen fsett så märkliga bevis, än om det sjelf icke begår något sådant. Det är dessa kitsligheter emot döda ting, som gifver inför många en skenbart giltig förevändning att skieka ut trupper emot fredliga vandrare och att betaga dem deras första lagliga rättighet, den att vistas unider Guds fria himmel. Må derföre hvar och en förståndig person i sin stad göra allt, för att förekomma dylika excesser, betänkande, att klangen af hvarje inslagen fönsterruta är den välkomnaste musik för alla dem, som önska att qväsa den personliga friheten och som frukta att folket i känslan af sina krafter, när de äro föreoade, en gång, ifall det gäller, skall komma ait använda dem till försvar emot godtyckets intråog. Det synes i alla hänseenden riktigast att lemna våldet åt maktens agenter och låta dem hafva hela torten på sin sida, försvara sig med lagliga medel, förfölja missbruken på lagliga vägar instanserna igenom, utan att tröttna, samt isynnerhet att gifva roga akt på de personer, som främst uppmana till eiler underblåsa dessa attacker mot fönsterna ech hvilka, när allt en gång varder uppenbart torde befinnas tillhöra en sak och ettintresse, som äro helt annat än folkets.