Aftonbladet – 29 augusti 1838, sida 2

OM JUDARNES EMANCIPATION OCH KONSTITUTIONELL LAGSTIFTNING. Att folkets röst må gälla i legstitningen, anses allmänneligen utgöra grundideden i en så kal lad konstitutionel samhällsinrättning. Är denna fullkomlig, så antar man, att folket må kunna afskaffa de lagar, hvilka det finner vara skadliga och antaga dem, hvilka det finner nödiga. Men äfven i sitt ofullkomligaste skiek, borde den åtminstone ej tillåta att på folket trugas jagar, dem det platt icke vill hafva. Också är seden i konstitutionella samhällen gemenligen den, att lagar, äfven då regeringen ensam äger föreslå dem, diskuteras af folket, innan de utfärdas, emedsn, cm folkets röst ändtligen skall rådfrågas, det är mycket naturligare, att detta sker före, än efter beslutets fattande. Här i vårt goda Sverige, som är så konstitu tionelt och så faderligt dessutom, har likväl nyssnämnde sed i många fall blifvit alldeles omvänd. Sålanda har man, i syanerhet på de sednare tiderna, sett den goda Statstidningen, vår Hofkansler för det publicistiska parlamentet, öppna diskussionen om de af regeringen konciperade lagar, sedan de biifvit promuigerade. — Denna lofliga plägsed, som äfven utsträckts till hvarjehanda andra. regeringens åtgärder, har i synnerhet blifvit tillämpad för de fall, då regeringens h odling gjort någon serdeles stor och obotlig refva på opinionen. Statst. har då, eller germenligen någon tid efteråt, framträdt för att säga folket, än hur regeringen kommit till det öfverklagade resultatet, än hur det i sådana mål förut sig förhåliit, alldeles på samma sätt, som pigan, hvilken, sedan hon släppt krukan i golfvet, hoppass:r och förevisar bitarne, med den bindande ursäkten: så gick det till, oeh så der har det suttit!n Det var således i sin ordning, att Statst. lät oss veta huru det tillgått med instiftelsen af det nya judereglementet, och huru dermed i ett visst för våra moderna lagstiftare favorabelt hänseende fordom sig förhållit. Det förra, eller förloppet vid det nya reglementets instiftelse, har Stetst. framställt i en så kallad species facti, men för det sednare, eller förhållandet fordom, har Statst. framdragit blott ett enda exempel, nemligen Gustaf III:s skrifvelse af d. 12 Maj 1782, meddelande sanktion å det samma år utfärdade juderegl-mentet. Nyssvämnde species facti kan verkligen citeras som en typ för den moderna lagstiftningsmethod, som i vårt konstitutiorella l.nd ännu saknar namn, men som förslagsvis blifvit kalladt det ryska, eller det monarkiskt-byråkratiska. Enligt denna species faeti är Kommerskollegium den, som i närvarnde fråga tagit första steget. Detta gjorde kollegium genom en hemställan till Kongl. Maj:t, att det förra judereglementet måtte förändras. Derpå svarade Kongl. Maj:t med en befallning, att kollegium mått uppsätta förslag till ett nytt.