Aftonbladet – 25 augusti 1838, sida 2

AS 578 ÖA SR I RN tt rg opinionsgodset så som det sannerligen är, ,insändty. Under pågående stora Hauptund Staatsectionenn är det gemenligen Stat:s pligt atttrotsa allmänna opinionen; vid slutet af de samma får hon vanligen ordres att synas hylla den. Så har hon ock förhållit sig i den sista stora trycktvångsaktionen. Sedan den var siut, för-nstaltade hon en insamling af opinioner från landsorterne. Beslutet bärom tillkännagifver hon i N:o 180 för den 4 Augusti, der hon yitrar sig på foljande sätt: Att decna anda icke å alla orter är sådan, som oppositionsbladen insinuera, ämne vi, genom meddelande af en längre följd af opinionsyttringar från de sammas offentliga organer å olika orter inom riket, söka ådagalögga., — Att denna tillämnade längre följd af opinionsyttringar, då redan var fårdigskrifven, betviflas icke; men att Stats. deruti äfven intog åtskilligt gods, som ieke var skrifvet för hennes räkning, synes af Telegrafens i Helsingborg förklaripg härnedan, Nyssnämnpde tidring äfveosom dess närmsta gravne Helsingborgs-Posten fingo den äran att öppna följden,, hvari äfven en till den seduvares opus, af Linköpingsbladet förfärdigad, ,högst intetsägande, ingress fick följa såsom eftertal: Dernäst kom en ariikel ur Samlaren eller Bohusläns tidning, eller någon dylik, så en ur Wenersborgs tidning och vu sist en ur Mariestads. Denna sista och några af de öfriga hafva af de respektive redaktionerna blifvit intagne blott såsom insände, men förmodligen förarstaltar Statstidningen, att bemälde redaktioner offentligen erkänna, det de helt och hållet dela åsigterna i de dem tillsända artiklar, på samma j sätt som en, hvilken åtagit sig att ljuga åt en i apman , merendels äfven tvingades att svära på sin utsago. Den som är road att se afvita tankar, klädda i det mest ovårdade språk, må läsa det mesia af detia Statst:s opinionsgods. Telegrafen i Helsingborg, som oförtänkt fick den äran att figurera i Statstidningen för en artikel, hvilken åtminstone icke gillar de båda Kanoslerernas förfarande, har kommit med: följande reklamation: N Vi äro Red, af Statstidningen serdeles förbundne för det den i Nr 180 :f sin Tidning gjort vår uppsats, under rubriken: En blick på dagens tilldragelserm till sidokamrat med Helsingborgs-Postens uppbyggliga artikel: Vid Tidnings-läsning,, Hvad vi i nämnda uppsats yttrat, hade till grund de första olullständiga undevättelserna om sista oväsendet i Siockholm, och ehuru vi stå till våra ord och äfven nu skulle, :f likadana motiver finna snledning till utt:lande af likadenir grundsstser, fina vi dock :f de sedin ingångna mera detsljerzde uppgifter om samma uppträde, ämne till en och ennen enmärkning, som; uten att stå i strid med hvad vi å berörde ställe yttrat, tilläfventyrs skull, såsom mind:e i Statstidningens anda, at dess Red. inses mindre förtjent att i Tidningen reproduceras. Lika Iitet således, som denna artikel kan anses som ett bevis på förändrade sympathier hos Telegrafens Red., lika litet bör den kvnna qvalificeras som en opinionsyttring; ty Red. uttslede här en subjektiv mening, ut:n att i ämnehafva gått till råds med den allmänna eller opinionen. Derna förklaring kom i limplig tid, emedan Telegrafen var nära derom utt få sig en querelle med en något arlögsnare granne, Garlshamns tidning, i parentes sagdt; ett af de bäst redigerade landsortsbladen, som icke likgiltigt kunde åse, att Telegrafen, hvilken eljest är en . swnla liberal, blottställde sitt rykte genom att favfillera sig med Statstidningen, Att Landsorts-bladens redaktioner ej äro okunniga om hvarifrån Statstidningens landsorts opinioner förskrifva sig, kan man se af följande apostrof i Wexiöbladet : BV exio d. 17 Aug. Med posten förliden Lördsg kom Statstidningen ändtligen lipkande med Kovungens samtlige Befsllnigshafvandes första åd svextberättelse för innevarande år. Eolgt Statstidningens eget förmälande datera jig en stor del deraf öada fån medlet af förtiden månad och några ännu livgre tillbaka, så att de nu elldeles icke äro att rätta sig efter. De bade annars kunnat vara af mycket inbesse för landimannen. Vi få väl se, om Statstidvivgen kommer lika fermt med andra och tredje årsvextberätte!serna. Om bon lade sådana ssker på hjertat, i stället för att ur vissa Landsortstidnirgar fylla sina spalter med sjelfdiktade eller, med ardra ord, från hennes egen byrå, ursprungliga opinionsyttringar öfver händelserna i hufvudstaden, så gjorde hon ändå något gagn lor staten. p — FN ör ne Co hutikon ale