Aftonbladet – 25 augusti 1838, sida 2

nde krossas genom det ringaste motstanen. In ryktbar Engelsk mekanikus vid namn Macfarlane lär imedlertid vara sysselsatt med att söka förebygga denna svåra olägenhet. OPINIONSYTTRINGARNE. Opinioren och i synnerhet allmänna opinio nen är, som hvar man vet, en vigtig ingredi ens i vissa politiska systemer. Euligt lexicograferha betyder detta ord: tanke, öfvertygelse, å sigt, och är derföre mycket förhatligt för ultramonarkister, legitimister, konservativa devouera: de och s. k. rättroende af alla nyanser, emedan det sntyder ett slags ond princip, cch hksom jsätler i fråga, att den högsta grunds tsen i et välbestäldt samhälle kunde vara rågot annat än den nallenastyrandes viljan, Derföre hafva ock våra devoucrade oaflåtligen lärt oss, att opinionen är en skugga utan kropp, ett dagens vindkast, ett väder, om hvilket man ej vet hvadan det kommer eller hvart det farn, ett skum på tidens vågor,, ett nirrblossn, en kameleonts, ett tomt erd, ett intetn o. 8. v.; Att dessa henligheter ej väga stort i de rättroendes vågskål, förstås af sig sjelf, och derföre sätta de ock sin högsta ära i att för akta opinioner,, att sätta sig öfver den,, at: trotsa opinionens stormar,, och derföre säga de ock om den, som är dårsktig nog att akta på I opinionen, att han är en nvindfångaren, en väderhane, en rindflöjeln, en spån på tidens ström,, en lycksökare,, ea popularitetsjägaren, med flera vackra benämningar, de der utmärka att han icke äger den sjelfständighet och hög: sinthet, som t:ger l:g af den allenastyrandes vilja och förstår nobår et se tairen. Nu ehuu opivioaen och framför allt allmänpa opinionen äro förakiliga ting, så föjer dock ej deraf, at opinionsyitringarnen äro i de rätttroendes ögon rent af förkastliga. Frågan är blott huruvida de äro verkliga opinionsyttringar eller ej. Detta beror helt och hållet på deras inuchåil, d. v. s. på den opinion de utrycka. Så snart denna är sådan som ran önskar den, så är dess yttrande giltigt, och då eger subjektet, som ager den, vore han ock från Daunviken, rätt at alierunderdånigst både hysa och ytira en opinion, När t. ex. höga vederbörande låta utgå ett påbud af ovanlig beskaffenhet, och allmänheten derofver knotar eller ler i mjugg, då är detta ipgen opinion:yituing; men om äfven blott ett inhyseshjon tsger sig för att prisa Vår Herre, för det Han gifvit oss en öfverhet, som kan göra sådana författnipgar, så är det en opinionsyttng, och kan, om allt rätt ställes, få en plats i I Statstidningen. Om en borgmästare i någon af våta goda städer, tycker, att han borde begagna iibället af någon hög persons resa, för att skoffa sig hiet luli-luil på kragea eller i knappi hålet, och derföre säger till invånerne: mina bröder! vi borde göra någoning; vi kuuna ej vara sämre än folket i Greana och Tros2; en ineport, några ljusstumparn, litet mat och E — det är dock icke hela verlzen — burra kan hvar efter råd och lögerhet och talet skall jag sjli bekostan; då är den ståt och förjusning, som sålunda tillvägebringas, en betydande opiniousyttring, och beskrifves på första spalien af Statstidningens officiella atdeloing,. Uppstår jsedan någon tvist om hvem som skall ,betalai kslasem, och någon i en tidning bekiagar sig ötver olaga taxering eller sannfärdligen påstår, att man ej hurrat så starkt som Statstidningen uppgifvit, så är detta icgen opivionsyitrivg, utan en smäådelse, Likaså är det em opinionsyttring, om bönderna efter vederbörliga kallelser skjuts på en höglörnäm vagn i backarne, men en smäödelse om de sedan begära betalt deriör, Allt burrande för höga personer är ettoivetydigt bevis på folkets belitenh:t; men hurras det för någon annan, så är det excesser eller till och med uppror. Det är ingen opinioosyttrivg om de krivgstående åskådarne tiga när en hög person landstiger; men om ett vefpositif in detsamma låter höra sig, så är det en ganI ska: jjudebg opinionsyuring, och i almarchet är allt, som utmärker gillaude af vederbörandes personer och handlingar en opinionsytting, u tan afseende på ifrån hvem det kemwm:r; men omnågra, hvad plats de i sumbället intaga, ytt:r något ogillande, så ken m:n slå vad om, att de på et: eller annat sätt till sluts reduceras, om ej; till trasiga pojkar., åtmicsstone til svarta ocht smutsiga händer, såsom t. ex. i Höf-Rätten den: 19 Juni. I