Aftonbladet – 18 augusti 1838, sida 2

UPPDRAGET. af Fr. Soulie. (Slutet från N:o 188.) Nu min vär, du, som stolt påstår. dig kunna förklara menniskohjertat, kan du säga mig, hvarföre med detta högtidliga löfte, dessa gränsmärken, dem jag ick vills öfverträda och utom hvilka faons hvad man vanligen kallar sällheten, kan du säga mig hvarföre jag likväl med glädje och förtroende öfverl-mnade mig åt behaget att älska Douchinka? Ja, jag älskade henne, jag älskade benne med raseri. Jag vill ieke måla för dig alla yttringar af min kärlek, icke ben skrifva, huru jag darrade då jag. .nalkades Douchinka, huru då hennes kläder någon gång kom att snudda vid mitt knä, mitt hjerta intogs af en så häftig skakning, att blodet rusade åt hufvudet och jag var ,nära att dväfvas; buru jag kyste de ställen, der hennes fot eller hennes hand hvilat. . . Jåg kände så myeiet af ryska språket, att jag kunde ta!a med slafvarna, men för öfrigt begagnade jag mig aldrig deraf, ty det är fullkomligt uteslutet från saovgerna, der man endast talar frånska. Jag bade eljest ieke tänkt mycket på egesheterna hos detta språk, hvilket, att jag så må säga, jag talade utan att hafva lärt, — då jag en dag efter att hafva gifvit min kusk några befallningarpå ryska, hörde Douchinka behagligt säga på samma språk. —. Du talar bra, Rudolf. Vid detia döpelsenamn, frymför hvilket man i Ryssland aldrig lägger någon titel, icke ens åt k jsaren, vid detta du, som begagnuas vid tilltal på ryske spriket, kände jog en berusande glädje; jag vinde mig till Douchinka och frågade hesne med en blandrivg 21 fruktan oeh hopp: — Hvad sade ni, Douchiaoki? — Jag sade, att ni talar bra, Hr Rudolf; svarade hon på franska. i . — Detta ni och deita herr follo som eit isberg på hjertat, Vet du bvad som från detta ögon