Aftonbladet – 18 augusti 1838, sida 2

PN Återigen Markisen af Waterford. Den bekante uppiågsmakaren, Markisen af Waierford , med tre kamrater, som tyckas. vara honom värdiga, har den 21. sist. Juli blfyt vid lajtima tinget i Derby döm för suppror och ovätenden, som begicks den 5 Åpril sistlidet år. bet de gen bade bemälte tre rumlare int: git sin d:g i Mekon och glömde sig qvar till kl. 2 på morgonen. Vid det buller de då gjorde, kom en nattväktare och fana dem just sysselsstta med att nedbryta marknadsstånd. Han fick hjelp af några kamrater och lyckads att hindra ofoget ; men Markisen af W. misstyckte detta och utmanade nu vaktmiöstaren på koytnäfvekamp, hvilket dock vägrades. Straxt derefter hördes nödrop ett stycke bort, och då vaktkarlarge skyndade ditåt, fingo de se tullvaktmästaren liggande på marken och ropa: mord! tag fast mördaren!. Saart upphunnos gerningsmännen, af hvilka den ene bar en pyis med röd färg och en annan svängde en ofantlig målareborste. De roade sig med att rödfärga portar och fönster på husen. En af nattväktarne sökte bemäktiga sig målare attirajen, men omringades sf rumlarne,. som målade hans ansigte och ha!s, hvarefter de mskade sig sin väg och på annat håll for:satie sina böjen. En af dem blef ärdtligen gripen och instängd i polisens vaktrum; men kamraterne iafuono sig, tilltvusgo sig nycklarna, tppnare vaktrummet och befriade den fångee. Detta buller drog dit många menLiskor, som sedan vittnat i målet. De anklagade fälldes till 100 punds böter hvardera och att qvarstadna i fängelse, tills börerne blifvit erlagde. Denua dom blifver visst icke svår att fallgöra för den med 50,000 pund; årliga inkomster h gåfvade Markiten och hans värdige kamrater, som säkert äfven äro rika, emedan en dylik arietok:aties blomma icke gerna omgås med andra än respektatil. persozer; och med ,respektabel mena Evgelsmännen, såsom man vet, endeist den rike. De verkligen grofva förgripelserne hiefvo således ganska lindrigt straffade; men hade de begåtts af porsorer som icke varit prespektablan, så hade straffet säkert blifvit myeket Jävbart. I ötigt ser man i d tta uppträce och hundradetsls dess likar ett p of på välsignelsen af dessa aristokraliska inrättningar, för hvilka man på vissa håll har en så uvördnadstfull fow. Det skulle aldrig falla ett samhälle in att åt en dylik gök, som hemälte Markis, lemva vågot offeniligt förtroende; men nu är han sjelskrifven lagstiftare och ledamot af engelska kronans mitora rå såsom parlamentet, men exkannerligen Öiverhuset kallas! Hvad skul:e hindra samilige Liorderna att vara lika goda som han.