Aftonbladet – 15 augusti 1838, sida 2

voch sin ridande representation med dess aktade och-ansedde, anförare, som borgerskapet nytterst har att tillskrifva allt hvad som skett.n Vi hafva förut för vår egen del vid flera tillfällen sökt gifva en giltig och tillfredställande förklaring öfver den skenbara anomalien emellan det devouemenrt som visat sig för de kungliga personerna och den kända opinionen hos pluraliteten af folket, i afseende på sjelfva riktninger af regeringssystemet, nemligen att folket hitills alltid föreställt sig Konungers och den Kungliga familjens personer utgöra ett, regeringen ett annat, samt huru orätt man haft, att räkna den sednare till godo, hvad endast tillhör de förra. Att imedlertid sidant ouppbörligen skett ulaf den ,offieiellav och godan pressen, veta vi alla, och de anmärkningar vi här citerat ur Freja kunna derföre anses utgöra lämpliga kommentarier härtill. Beklagligt vore deti hög grad, om det skulle lyckats Statst. oeh dess konserter att redan hafva bortarbetat föreställninIgen hos mängden om nyssrämnde gränsskilnad, likasom Hrer Nerman och Hartmansdorff sökt Igöra det i sina åtgärder i det Crusenstolpeska målet, genom sitt hänförande af klamder å styrelseåtgårder till majestätsbrott. Man (må väl fråga: buru stora och huru kloka väniner af Konungen och monarkien äro väl de tjenare eller rådgifvare, som på detta sätt söka afleda ansvarigheten, om icke efter lag, min åtminstone i opinionen, ifrin sig sjelfva på Konungen, genom sitt oupphörliga framställande af jhonom såsom allena styrande, och slutligen -lii kasom tvinga folket att kasta ifrån sig de illuisioner, hvarvid det så gerna fästit sig. Freja yttrar föröfrigt i samma artikel några reflexioner och teckningar öfver populariteten, som tyckas vara skildrade efter naturen: ,Mäånga här i Sverige, äfven bland Stockholms Borgerskap, och serdeles bland de rike I mna femtio Äldste, sina rika, sin I ibland dem, äro Gud nås så bekajade med fåfånga och intagna af ett så oemotståndligt begär att få umgås och visa sig på en förtrolig ifot med de högt uppsatta, att en hög embetsman kan räkna på den största popularitet, blott I han vill tillfredsställa denna passion, helst om. han äfven till brorskålar sträcker glömskan af ) hvad han är skyldig sig sjelf och sitt embete. ( Får man kalla den höge embetsmannen för bror; och offentligen vara med honom på en familjer fot, samt derigenom pjuta den triumien att visa! andra borgare, huru mycket förmer man är än I de, och att man sjelf är upptagen i de förnä-! mas och högt uppsattes krets, så är allting glömdt, den höge embeismannen må vara hur: Lilla som helst anskrifven i det allmänna. Hvad! Herr Skogman beträffar, och för att till bonom återkomma, så är af nu anförda skäl ordet im!populär icke det rätta; ty också Hr Skogman I har måhända sitt coteri vid Skeppsbron, för hvilket han som hög embetsman förstått att! göra sig populär, och äfven har bar kanske ej försmått några väl anbragta brorsskålar inom I köpmant-corpsen, med hvilka så otroligt mycIket uträttas till öfverskylande af alla brister. Men att Hr Skogman i sådant fall icke sträckt isin familiaritet och sina brorsskålar tillräckligt långt eller till tusentalet, såsom en viss högrel !embetsman, är dock säkert, ty omdömet om honom, så ibland den större pluraliteten af borI gerskapet som hufvudstadens öfriga innevånare, är så strängt och allvarsamt, missnöjet med honom i och de Regeringens åtgärder, som utgått med hans j kontrasignation, så djupt och så allmänt, och de termer, som gemenligen högljudt nyitjas för att I karakterisera honom, hans person och hans bandlingar, så beskeffade, att vi här ej viljaj vämna dem, för att icke onödigtvis skaffa Freja jen ny aktion på halsen.n I Svenska Minerva innehåller redanstående: FR An oo oo FN oo