Aftonbladet – 13 augusti 1838, sida 5

BOKHANDELS-BULLETIN. tå l Det skall säkert fögsa en stor del af allmä het n stt erfara, att en ny del af Wiihelm v Brauns dikter lemnat pressen. Denne myck ; omtyck:e författares qvicka, Ickande, komis loch satiriska peuna har icke helier i deona c förnekat sig; den synes tvertom hava vunnit ; hålning och i gediegeuhet. Vi t:o os gö läsaren ett nöje med att meddela följande iver: stycken såsom profbitar, under förbehåll att m hända få återkomma till en utförligare anmäla i Den högtsalige Konungen. jEn Konung bief död, och, när han stod lik, Tan kallades för den — högtsalige. Så kom han till portea af himmetik JA ingå till fröjder otalige. i Han ropte med ,synnerligt nådelig, mine; I— Så var han van, den högtalige — InHvi dröjer du, Petrus? JPVi vija gå in Att rjuta af fröjder otalige!n I Men Petrus han sade: Jag En blott ser, Förbannad med skäl af otalige.n i Vårt nböga misshap, förklaras Er! i U:ropade vred den högtsalige. Så kom der på kryckor en tiggsre då Att oäaocå sid fröjies otalige. , Haiz gensst släpp ia, — riaen Kungen fick så Och sår der väl än, der högtsdige.n i Goda Råd. Var icke liberal, min vän, Om du vill uppkomst söka! Håll linga tal mot friheten Och lär att ryggen kröka! Var icke liberal, min vän, Ty detta aldrig bar sig än! Fall ned oeh tillhed JVåden jemt, Så skall dig nåden höja. Dit: öde annars är bestämdt: Du får i skuggan dröja. Var ieke Liberal, min vän, Ty detta alörig bar sig än! Om du i börjsn rodnar smått, Skall detta snart gå öfver. Det fions så mycket, mycket godt, Som hederskänslan söfver. Var ieke liberal, min vän, Ty detta aldrig bar sig än! Om blott du äger guld och rang, Ar klandret läst att smälta; Men om du älskar muvemang, Så får du evigt svälta. Var icke liberal, min vän, Ty detta aldrig bar sig ön! Ena man jag känner i min bygd, Som aldrig kunnat multas. Na har ban brist med all sin dysd, Och så det alltid slutas. Var ieke liberal, min vän, Ty detta aldrig bar sig än! Om frihet talar han och rätt, Åt unga män förvilla. — — Med dem går visst på somma sätt. Ack, hvad dena herrn gör illa! Var ieke liberal, min vän, Ty detta aldrig bar sig än! Han kunnat bli en mäktig man, Om han det velat bara; Men tokig är den menniskan, Som kaa så dygdig vara! Var iske liberal, min vän, Ty detta aldrig bar sig än! Nej, hör mitt råd nu först och sist! Gif friheten på båten! Det fivnes ingen nöd och brist På den servila stråten! Var icke liberal, mia vän, Ty detta aldrig bar sig än! —