Aftonbladet – 8 augusti 1838, sida 2

MA SOS NN OO TT oo MAME STA rskapets öfvertygelse, rörande orsakerne till 2 i hufvudstaden, under loppet af en månad refallne, högst obehagliga och beklzgarsvärda Ildragelser. Rapporten innehåller ingenting anat, än den strängaste sanning, och sanningen det hafva vi redan sagt) är vår Konung lika så illig som pligtig att höra, styrka och befordra. örgäfves hafva vi genomgått besagde skrifvele punkt för punkt, mening för mening och ord ör ord, för att kunna uppiäcka ,den beskaffenwetn, i anledning af hvilken He Öfverståthållaen, enligt Statstidningens uppgift, sagt sig iece kunna hos H. M. Konungen anmsia denamme. Att hufvudorsaken till de i Stockholm imade oroligheter bör sökas i det mot Åssessor Crusenstolpe anställda tryckfrihets-åtal, ä. utom Ut tvifvel. Att förbittringen mot Hr Jusutiekanslern och Hr t. f. Hofkanslern stegrats af de derstädes sednare vidtagne åtgärder, kan lika så litet vara något tvifvel underkasiadi. Att dessa Herrars förhållande såsom embetsmän af opinionen på det högsta ogllas, är lika sanniugsenligt. Att det ofelbaraste mediet attlugna sinnena vore desse Herrars aflägsnande, är lika så säkert: det är icke blou 197,:delar af hufvudstadens utan af hela rikets opinion, som uttalar sig i dessa ord. Men hvad är det då, som, i rapporten, blifvit osannt eiler oriktigt uppgifvet? Hvad, som stämplar honom med den der omtalade och oförklarliga beskaffenheten? Hvad som kunnat förmå Hr Öfverståthållaren att vägra dess föredragande inför Majestätet? Måhända uppgiften, att rykten och misstydningar sökt att å de sednare veckornas händelser gifva en fullkomligt falsk färgh? Men detta är ju äfven öfverensstämmande med verks liga förhållandet. Eller tilläfventyrs den af borgerskapets medlemmar yttrade öfvertygelse, natt hufvudstadens säkerhet, om den nuvarande spänningen fortfar, verkligen kam blifva blottställdn? Men hafva vi icke redan sett prof derpå? MHafva icke en mängd i oroligheterna, med eller utan skäl, invecklade medborgare bhifvit kastade i fängelse? Har ieke husfreden 5lifvit störd? Har ieke (vi fasa för att uttala det) mexbargerligt blod flutit för medborgare? Tror man väl, att rätta sättet att lugna de upprörda sinnena är att i hufvudstaden från landsorterne inkalla en mängd krigsfolk? Tror man väl, att dånet af hästfötierna, slamret -f k:igsvapsen och de högljudt uitalta kommande-orden ofverrösta den stämma, som, inom Stockholmsboarnes bröst, talar: vi äro ansedde såsom fiender, fiender till ordning och lugn, fiender till I Konung och Fosterland, fiender till vårt och Nationens gemensamma bästa? Och hvad annat skola de väl, i anledning af de i hufvudstaden sednast vidtagoe åtgrrder, änka?! I Någon djupare orsak måste vil cesse väl hafIlva; ty att tro, det de endast blifvit gjorda, för latt skydda Hrr JVerman och Hartmansdorff Imot — opinionens dem, vore rent af vansinne. Frågan blir då: hvar skola dessa orsaker sökas? Den beställsamma misstankan hviskar då I hvarjebanda, och, måhäada bland anvat äfven ) det, att förtalet svärtat hufvudstadess innevånaIre inför Majestätet, att detta, i anledning deraf, tror den af dess närmaste undersåtare mot ett ! par individer uttalade ovilja vera rigtad mot sig, loch att denna ovilja bör med vapnens makt tvingas att träda tillbaka inom sina skranAv PT So oe Nn Wo Mo RR RE er Mm MS I we kor. Men nästan hela den Svenska Nationen de!ar ju decna ovilja, och Konvunsen och dess Hus äro ju icke derföre rei; dre ä!skade. På sådana tankar kan således vår Konung aldrig hafva kommit; men hvartill då denna i hufvudstaden midt under dea djupaste fred sammandragua vapenstyrka? Vi åtmicstore kunna icke förklara orsakerne till detta förhållande, Väl kan man af Herr Öfverståthållarens vägran, att till Kongl. Msj:t framföra borgerskarsafdelningens rapport, draga hvarjehanda slutsatser; men dessa torde det dock iills vidare vara bäst att behålla för sig sjelf. Hvad man imedlertid utan allt förbehåll kan fråga, är: att då aktade medborgares tankar och åsigter icke på officiell begäran kunna blifva fremlagda inför thronen — buru skall man då kuuna boppas att folkets enskilta, sins emellan yttrade och fosterlandets väl rörande, meningar någonsin skola kusna bana sig vägen dit oftare än vid hvarje inträffande riksmöte ? a — Utdrag af ett bref från Smaland.