Aftonbladet – 8 augusti 1838, sida 2

Nya Freja, som i går afton utkom, innehåljer Advokatfiskalen Fredholms anmärkningsmemorial i det emot den indragna tidningen Freja entamerade åtal. Man finner deraf hvad vi på skämt förutspådde, att några anmärkningar om hästgardisternas framfart, framställda redan innan händelserna i Juli, blifvit rubricerade enligi 3 Y. 8 mom. tryekfriketslagen, som handlar om smädeliga uttryck om Rikets embetsoch tjeustemän i och för embetet!! I acsledniceg af underrättelsen, att den skrift, som Nor:a sqvadronen af Rorgerskapets kavalleri här i hufvudstaden inlemnade till Hr t. f. ÖfverStåthållaren, icke af honom blifvit för Ko zvungen anmäld; har den i Götheborg utkommande tidningen Götheborgs Dagblad, jemte meddelande af de anmärkningar hvarmed vi beledsagade summa notis, tillika yttrat pågra egna och mera utförliga reflexioner, hvilka synes oss väl förtjenta att äfven i vårt bad reproduceras. Vi böre likväl förut nämna, att evligt hvad ryktet berättar (skulle det vara ett misstag så lärer väl sådant upplysas) skali det berigtigande, hvarigenom Statstidningen yttrade, att t. f. ÖfverS:åthållaren hade funnit skriften af den egenskap, att den icke kunnat hos Konungen anmälas, hafva tillkommit utan Hr t f. OfverStåthållarens vetskap och vilja, och somlige påstå till och med efteråt, att Statstidnivgen helt och hållet misstagit sig, och att skriften verkligen . blifvit af Hr t. f. OfverStå hållaren förevisad H. M. Konungen. De omnämnån reflexiouerna lyda sålunda: I 16 Regeringsformen heter det, att Konungen bör rätt och sanning styrka och befordra. Konungen har sjelf, vid flerfaldig. tilifillen, upprepat detta vara sin oryggeliga föresats, sin skönaste pligt — det, hvarför folkets kärlek skall utgöra hans belöning. Likasom, euligt Skriften, all lagen och propheterna bero på de bud, som handla om kärleken till Gud och Nästan, så beror ock hela Natiozens och Rikets väl på det noggranna uppfyllaadet af detta grundlagsbud, det mest vidtomfattande af dem allesamman. Men då det icke är möjligt för Konungen, att, såsom en enda individ, sjelf kunna utforska allt det Sanna och Rätta, iför att sedan styrka och befordra detsamma; så I pstår ju alltid hans öra och hjerta öppet fö! hvad undersåtarne inför thronen kunna hafv amdraga, och som grundar sig på sanning och rätt. Majestätets bhelgd fordrar, att undersåtarnt icke besvära Konungen med på vanhgt sätt af lemnade eller öfversände skriftliga andraganden man måste således antingen i underdånighet ani billa om ett personligt företräde, eller eck, di ieke detta alltid kan låta sig görå, vända sig til någon af H. M:ts närmaste omgifaiog, för at genom honom få sin sak vederbörligen föredragen och frazoställd. I förra fallet bör man alltid kuava vara siker om att höras med uppmärksamhet och vederfaras rättvisa; i det sednare fallet åter är sakens framgång mycket beroende af det sätt, hvarpå den varder Konungen föredragen. Vanligtvis vänder man sig dock, i fall, som ej fordra iakttagande af vissa före