Aftonbladet – 4 augusti 1838, sida 2

rier, för att locka marskalken i sitt sköte. Det är oafgjordt, till hvilken politisk nysvs bertigen af Delmatien hörer. Han förstår kriget på slagtfälten, men föga det konstitutionella kriget på de lagstiftande förssmlingarvas fält. Just denna ovisshet i hans ställving gifveri detta hänseende något spelrum åt förhoppningarne. Marskalken måste vara innerligt öfvertygad derom, att det beslut, han går att fatta, är af högsta betydelse för horom sjelf. Han inträder i en ny phas af sin stora bana. Han kan, han måste till och med amse sig som skiljedomare i den stora strid, som jäser emellan hofpartiet och det I parlamentariska. Allt efter som han gör ett godt eller dåligt val, skall han arbeta för eller! emot sitt rykte. I alla händelser måste marskalken vara på sin vakt. Hofmännen skola prisa hans rykte; man skall söka att uppmuntra honem till öfverdrifna fordringar; man skall låta bono.n förstå, att hans fordringar, de må vara hurudana som helst, ändock äro billiga. Mean skall på honom försöka lockmaten af en värdighet, som blott för honom skulle komma att uppgräfvas ur det förflutna. Det vore också mycket möjligt att man ville matta ut honom i fruktlösa försök, gerocm lockelsen ef presidentskapen i konseljen. — — I hvad fall som helst ger honom ministrarnes politik en oemotIståndlig kraft. Frågan för marskalk Soult är blott, huruvida han fördrager en öfvergående makt med hofpatiet, eller en ärofull och varlaktig framtid med Kammarens parti. I förra fallet måste han, med titeln af konnetabel el-! ler konseljpresident, äfven antaga den af storprofoss åt den restaurerade skrämseln. I sednare fallet blir det en ster, ädel och konstitutionell röle han kommer att spela. se 2 ssp on Herr Justitiekanslern Nerman, och Juryn, och I Hindbäckska divisionen, och militärrevolutionerna, hafva nu ändtligen fått sig en försvarare, li-j Ika väldig, och Herr Crusenstolpes penna samt! Aftonbladet och Dagligt Allehanda en fiende, lika förfärlig, som fordom den namnkunnige i Riddaren af La Mancha, uti en icke mindra ryktbar personage i vårt kära fädernesland, nemIligen Herr Georg Svederus, som i dag eller i ) går utryckt i Bokhandeln med en liten skrift kallad: Ställningar och förhållanden efter d. 19 Juni. I Ionehållet är något torrt i sig sjejf, ty hufvud ingrediensen är tagen från de redan allmänt beI kanta sednaste händelserna, hvarom man ej fir veta något nytt; men dessa äro hoprörda med I tillsatser, uppfunna af Hr Svederus sjelf och luppkokade i all den etter han kunnat öfverkomI ma för att gifva en svart fårg och amper smak deråt. Koeken synes ock med flit hafva valt skämda kryddor, på det anrättningen skulle Jvacsa uppMarksamuet, om icke på annat sätt, åtminstone genom sitt stinkande, Det hela blef likväl intet annat än ett slags puding eller bakverk, som mycket liknar såkallad syndapalt. I Vi återkomma närmare till denna skrift, men Tvilj? pu, såsom prof på lukt och smak hos I densamma, citera, hvad som bland mycket annat jom Hr Crusenstolpe förekommer på pag. 66, nemligen, mwatt sjelfva hans nu påkomna ömhet för sin högaktningsvärda fru ger honom ett: säkert medel i händerna, att från sitt fängelse utsända öfver sitt gamla fädernesland och dess individer a!l den moraliska styggelse, som kan Ifödas i ett vilseledt menniskobjerta., Detta; vill; som läsaren ser, med andra ord säga, attj Ifru Crusenstolpe delar fängelset med sin man, blott för att få smyga ut skrifter från honom! ! Lyckönskom Hr Svederus till denna sublima formodan, och vederbörande, att syndapaltar aldrig felas blind eftertrossen. Städernas allmänna BrandstodsBolag har under förliden bolagsstämma beslutit, och den 13