Aftonbladet – 4 augusti 1838, sida 2

soulis emottagande i England. Den bedriflga ryktbarhet, ministeren synes vilja förvärfva sig, bindrar icke, att man ju vida mindre sysselsätter sig med henne, än med marskalk Soult. Man kunde för ett ögonblick tro, att de Londonska jurnpalerna, då de beskretvo det triumferande emottagende, hvarmed Engelska folket mötte den :llustre Fravsyka krigaren, tillåtit sig några af dessa öfverdrister, som äro så vanliga hos beskrifvarne af monarkiska och populära bögtidligheter. Men det är numera satt utom all tvifvel, att dikten icke har någon del i detaljerna af denna öfverraskande triumf. De ärebetygelser, Engelska folket visat Napoleons ärorike löjtnant, äro först och främst en protest emot ogästvärligheten, orättvisan och barbariet hos detta folks styrelse, då den store mannen, i förtroende på sin mest bestöndige fiendes ädelmod, kom för att bedja om en plats under Engelska folkets tak. För det andra är detta stora jubel icke blott en ädel försoning för ett olycksaligt minne, utan de:jemte liksom en invigning af det broderliga förbundet emellan de båda länderna. Engelska flottans emottagande i Toulon är ett lysande bevis på ömsesidig hjertlighet. Det är således icke mera blott en förening, som hvilar på den opilitliga tro och lofven i en på diplomatisk väg sluten traktat; nej, det är någonting nytt och varaktigare, föreningen emellan tvenne folk, som på visst sätt personligen besöka hvarandra och räeka hvarandra handen. Vid denna prsktfulla episod af kröningen är marskalk Soult, som blir dess hufvudsekliga politiska faetum, icke mera blott utomordentlig ambassadör från Fransmännen: han är, med John Bulls nåde, för ögonblicket inkarnationen af Frankrike sjelf, och af Frankrike i tvenne epoker, af det kejserliga Frankrike, som icke mere existerar, och af Julidagarnes Frankrike, som är fulit af ilefnadsfriskhet och framtid. Ty, mar misstage sig ieke, det är denna dubbla inkarnation, som i marskalk Soult blifvit helsad med så många hyllningar. Det är visserligen den ärorikaste röl, som kar iillfalla en man, att af en medtäflande och vänskaplig fanuvg vär. oco237 0 a venntent af dessa tvenne historiska storheter: kejsardömet och Julirevolutionen. Att marskalk Souli på det djupaste blifvit fattad af denna höga ställniog och dessa berusande triumfer; att han med skäl fått höga tankar om sin personliga betydenhet; att han för framtiden anser sig såsom det lefvande uttrycket af allisnsen med Envgland; att han ser horizonten för sitt pohtiska öde vidga sig, allt detta är helt naturligt och kan icke vara anvorlunda. Det gifves omständigheter, som berättiga till den djerfvaste stolthet. Den, som bland massan af alla dessa mäktiga i Europa på ett visst sätt innehade andra ravgen i ett främmande land, kan säga till sig sjelf, att med så mycket större skäl andra rangen tillkommer honom i hans eget fådernesland. Den, som i England kommit näst efter drottningen, kan våga anse sig kallad aw i Frankrik; komma nära efter konungen. Det är myeket troligt, att man vid hofvet ganska noga afmött, huru mycket marskalk Soults anseende stigit, och om man får fästa sig vid vissa indiskretioner af förtrogna — indiskretioner, som icke genom någon paragraf i Sepiemberlagarne äro tryggade emot offentligheten — så förorsakar, Om man . 3å får säga, deita stegrade anseende hos en redan så mäktig politiek person icke just någon serdeles förnöjelse på högre ort. Det väcker oro: nack! om vi hade vetat detta ! säga hofmännen, som önska att nedanför thronen allt stode blott jemnhögt med dem. Men deras betraktelser komma för sent. Den utomordentliga ambassaden är icke mera att bortgilva; det för sent att taga henne åter, Man har användt tusentals medel, för att minska verkan deraf. Man utvecklade på hvem de byllvingar, som vederfarits konuvgens ambassadör, egentligen hade bort öfverflyttas. Hofmännen gå till och med ännu längre i denns deras favoritvana : i en oskicklig ifver låta somliga undfalla sig hviskniogar om äregiriga planer, åt hvilka marskalk Souit fordom skall hafvs öfverlemnat sig, Man rörde upp minnet af de i Portugal under namnet Nieolaus I utfärdade proklamatiioner, — I sjelfva verket förbereder dock detta parii en mängd smicker och koråplimenter åt marskalken vid hans första hemkomst. Detta parti bildar sig såsom ett motparti till det parlamentariska, Och då det är fråga om denna vacklande byggnad, som man kaliar kabinettet, så inser man väl, att mar