Aftonbladet – 1 augusti 1838, sida 2

5 0 HB ND de trovärdigaste källor, samt åtskilliga notiser om de sednare tilldragelserna i landet och dess finanstillstånd på sednare tiderna. Författaren eger en ganska lättläst orh underhållande stil, och baken skall utan tvifvel genomläsas med verkligt intresse. Vi tro oss göra våra läsare ett nöje på förhand genom meddelande af ett och annat utdrag, Se här en rätt pikant beskrifoing på den portugisiska hufvudstadens ator och fortskaffaingsmedel: Hvad som först ådrager sig fremlingens uppmärksamhet i Lissabon, är dess åkåon, hvilka förflytta oss hundra år tillbaka; så får man se tvepne mulåsnor komma luukandes långs gatan; dragande efter sig en rankig, urmodig sehäs, hvars korg hönger på blankarder. På suffletten med sina lädergardiner uppsättes en litten flegg, som tecken att den är a:t hyra. På den af mulåsnorna, som går utanför skelmarne, rider bolhero eller kusken, klädd i blankläderhatt, blå jacka och väldiga kragstöflor. Skulle bakefter detta åkdon följa en till två ridande beijenter, är det säkert eu af ministrarne, eller någon vid hofvet uppvaktande hög embetsman. I fil efter detta ekipage kommer ett annat, draget af tvenne ståtliga oxar, hvilka i majestätisk låogsamhet föregå en kärra, hvars hjul äro snarlika qvarnstenar samt förenade genom en tjock rörhg träaxel, sem, då kärran är lastad, guisslar på ett obehagligt sätt. For att bespara inköpet af tömmar, går en karl eller gosse förut, för att visa dragarne vägen, och efter dem går pådrifvaren med sin långa käpp, hvilken under ständiga rop nyttjas som pik att påskysda farten. Efter ekipaget kommer ena koppel mulåsnor, bundna sex efter hvarandra, med sina I bjeilor om halsen och sin spanmå! på ryggen. :Ogat vänder sig med ledsnad från denna meI deltidens syn, för att med mera tillfredsställelse ! hvila på den framtr.fvande omnibussen, hvilken lär alldeles lik våra, men gjord i London.n ,För att se Lissabons vackraste del, måste vi återgå till Praca do comrsnercio, från hvilken i utlöpa trenne paralella gator, som äro de vackjraste i staden och siuta vid Praca Riscio, hvarest ruinen af det uppbrända inqvsisitionspalatset är belägen. En af dessa gator kallas guldgatan, i följd af dess många guidsmedsbodar — ett i sanning oförtjent namn, helst allt det lilla guld, som finnes på den långa gatan, sammanräknadt ej skulle utgöra så mycket, som I finnes nuppställdt i ett enda bodfönster på Strandgatan i London. Arbetet är dessutom tåligt, dyct och röjer brist på smak. Gatan är dock rätt vacker, för sina höga ståtliga hus och breda i trottoirer. Denna, eller den lägre delen af sta; den, blef vid 1755 års jordbäfning alldeles förI störd, och den verksamme markisen Pombal har ensamt heder af det vackra, man numera der får se. Då man hunnlt något längre upp i staden, jerfar man dock, z2tt den sednare tiden ej varit ; slldeles sysslolös; en väl anlagd promenad, med sina lummiga trin, fontäner och buxbomshjickar j vittna derom.n I Med undantag af der nyare delen af staden, jär Lissabon illa byggd, och stenläggningen på gatorna är ännu sämre; lägger man härtill dess bramta backar, orena gator och den qväfvande bettan, blir en promenad, helst middagstiden, I verkligen påkostande. Som det är ett allmänt, af gammal bhäfd helgadt bruk, att om natten genom fönstren afbörda hela busets orenlighet, och då inga rännstenar finnas såsom afledare, uppkommer häraf på gato:na en odräglig stavk: de mindre gatorna äro riktiga kloaker. Som försigtighetsmått måste i. ktiagas, då man är ute på gatorna, om aftvarne mellan nio loch tolf, att alltid hålla sig på midteln deraf, ;lsamt antingen tala högt eller slamra med sin käpp; och har man på sådant sätt gått fri från tlalla dusehbbad, må man anse sig lycklig, men Iticfalt lycklig den, som blir varnad af en från höjden kommen röst med orden aqua vai! (vatten kommer) och i samma stund hörer duschen störte mot gatan hvilket är en samlingssignal för alla nejdens hundar. ,För någon tid sedan gjordes under S:t BenItogatan en aflopskanal, hvartill behöfdes tvenne lår. Vid hvarj? häftigt regn ditströmmade vattInet med sådan våldsamhet (:fxenterna från tvärgatorna stötte då med dubbel fart till hufvudströmmen), att männer, qvinnor, barn, åsnor, sviv och fjäderfän, alla om hvarandra, släpades med fladen.n oTPT AR mm nn on